Like a fish in the sky....

Kör lite nostalgi här i köket, spelar Håkan Hellström på hög volym
Drömmer mig tillbaka till en tid då jag trodde jag var radikal, speciell, vänster och jävligt olycklig, fylld av tonårsångest...
10 år sen snart...det är längesen nu...
En tid då vi sprang på konserter, festivaler...
Blöta, leriga, speciella, radikala, vänster... Jävligt lyckliga...
Tänk va livet var enkelt på den tiden, trots all olycka och livsångest...
Håkan var ljusglimten i min musiksamling...
En samling som bestod i Kent och en hel del andra mindre kända band...
Mörka band.. Olycka olycka olycka... Inge party där inte..
Utom när Håkan ramlade och kände sorg för göteborg... 

Idag ser jag tillbaka på denna period me ett leende...
Jag hade det bra... Stundtals åtminstonde...
När jag fick sitta i gröngräset bland en hel massa andra människor som säkert kände sig precis lika "fel" ute på stan som jag gjorde... 
Lyssna till  musik som dånade omkring mig, omslöt mig, fick mig att känna- en hel massa känslor!
På den tiden var musik som luft för mig... tyvärr är den inte lika viktig idag...
 Men jag önskar på sätt och vis att den vore det!