Dessa 2%...
År 2008 utförde vårdförbundet en omfattande strejk ( enligt mig fortfarande för klen, men ändå!).
De förhandlade sig till 2% löneökning för sjuksköterskor samt att alla sjuksköterskor som arbetat i ett år ska tjäna minst 21 000 kr. Jag vet inte vad andra tycker, men för 6 veckor strejk och kritik uppifrån p.g.a. att vi sätter samhällets säkerhet på spel tycker jag att detta är rätt kasst... Men så blev det!
Ett hån enligt många av mina kollegor. Själv hade jag aldrig varit med i vårdförbundet om det inte hade varit för det juridiska. I den arbetsmiljön man befinner sig i är det lätt att göra fel, man måste ha koll på 200 saker samtidigt och många gånger ska dessa även göras samtidigt! Det är lätt att det blir fel, och varje år anmäls mängder av sjuksköterskor för att de råkat gjort fel i arbetet! I de situationerna är det bra att ha facket bakom sig, som utreder utifrån situation och inte utifrån person. Detta är enda anledningen till att jag är med i facket.
Hursom, i fredags kom SKL( Sveriges kommuner och landsting) Med förslaget att INTE skulle ge oss denna 2% löneökning som lovat nästa år.. Detta väckte mycket ilska bland sjuksköterskor, självklart! Media har uppmärksammat detta endel oxå.
Han som kom med förslaget sade " att sjuksköterskor borde ta sitt Samhällsansvar och avstå denna löneökning..."
Vilket Jävla skämt!!!
För det första; Ett avtal är ett avtal!
För det andra; Tar vi inte vårt samhällsansvar som det är redan??
Jag tycker verkligen att vi gör det, vi arbetar i en arbetsmiljö som många hade skrikigt högt om de tvingats befinna sig i, att jobba på en avdelning är verkligen inget glamoröst arbete...
Som sjuksköterska står man mitt i smeten, man har telefonen som ringer konstant, ute på avdelningen ringer patienterna, anhöriga frågar, doktorn frågar, undersköterskorna frågar, patienterna frågar, sjukgymnasterna frågar och jag måste ha koll på allt... Mitt i allt detta ska jag hinna med allt pappersarbete samt medicindelning och medicinsk omvårdnad av patienten, provtagning, planering inför utskrivning och vidare vård o.s.v...
Man trängs på trånga expeditioner fulla med folk, Där ska man koncentrera sig och skriva dokument eller prata i telefon... Ibland är det körigt, så körigt att det är omöjligt att veta i vilken ända man ska starta... Hur gör man till exempel när man har flera patienter som är jättesjuka och kräver väldigt mycket? Hur prioriterar man? Hur gör man när man har patienter som inte är särsklit sjuka egentligen men som styr och ställer och kräver en hel massa ändå? Just bara för att de kan tala för sig... Får man säga ifrån?
Vi har minst 3 års universitetsutbildning med oss.. Någon sa att utbildning skulle löna sig? Det gäller de flesta yrken, men inte vårdyrken! Detta är statsistiskt bevisat! Det lönar sig inte att bli sjuksköterska!
Nu när svininfluensan är på tapeten får vi inte ansöka om semester och den semester som var beviljad redan innan kan dras in när som helst! Och vad får vi för det? Att bara ställa det kravet tycker jag är hemskt i ett land som sverige.. Där arbetstidslagar och rättigheter o.s.v är väl utarbetade och gäller för de flesta.
Vi jobbar alla de dagar när majoriteten av sveriges befolkning är lediga... Och det är ju inte som att man blir rik på att göra det!
Vi slutar kl 22 på kvällen för att gå på igen kl 06.45... Efter hur många timmars sömn? Och i enighet med vilken arbetstidslag?
Vi tar hand om dem som samhället glömt, vi tar hand om dem som inte har någon familj eller vars familjer inte klarar av att ta hand om för att de har fullt upp med sitt eget... Vi tröstar din mormor när du inte gör det! Vi byter blöjorna på er pappa när han blir gammal... Vem tackar oss för det?
Visst finns det annat som drar i detta jobb än ett behov av att någon ska säga tack, jag älskar till exempel de stunder i mitt jobb när jag har tid att prata med patienterna ( det är inte så ofta tyvärr) och när jag känner att jag verkligen hjälpt denna person jag har framför mig! Det ger mig tillfredställelse, mötena!
Men i ärlighetens namn.... Hade jag vetat vad jag gett mig in på när jag började plugga till syrra, då hade jag inte gjort det! Då hade jag valt ett annat yrke!
Jag hade valt ett jobb där jag hade haft tid att tänka ibland, reflektera över hur eller varför jag gör saker och ting. Jag hade valt ett jobb där jag känt att jag fick lön för mödan...
Så, om detta idiotiska förslag att dra tillbaka dessa 2% löneökning skulle gå igenom...
Då lämnar jag landstinget och vårdförbundet... och jag går aldrig tillbaka! Och jag hoppas att fler går med mig...
Jag menar, VARFÖR AGERAR INGEN???
Det är inte rimligt att ha studieskulder på 150 000 kr + ränta och tjäna 19 000 i månaden... Det är inte rimligt, det är ett skämt! Det är inte rimligt att slita ihjäl sig för inga pengar... Det är inte rättvist att ge och ge och ge till patienter och ingen ger något konktret tillbaka...
Att vara landstingsanställd är att tas förgivet, De vet att vi inte lämnar människor i nöd och därför kan de göra såhär... Men är det shysst? Ne, jag tycker inte det!!!
Vi förtjänar de där 2% som avtalet ger oss.. Vi förtjänar egentligen mer... Men ändå, de där 2% vi är värda dem! Oavsett samhällsansvar! Är det några som tar sitt ansvar så är det väl vi?!
Varför ifrågasätter ingen istället läkarnas löner eller antalet Överläkare? För att inte tala om sjukhusdirektörer, administrativ personal på sjukhuset eller landstingspolitikernas?
