Jag är inte död... bara nästan...

Shit vilken helg.. Att vara ny på jobbet är ingen enkel match...
Började som bekant på ortopeden i fredags och har slitit där hela helgen... En tung helg verkade det som när man hörde de rutinerade snacka... Och visst kan jag hålla med, inte så enkelt när alla patienter är jättesjuka och födda på 20-talet...
Att vara sjuksyrra är verkligen inget glamourjobb, det sliter faktiskt både fysiskt och mentalt... Efter denna helg är jag helt utmattad, minst utsagt... Jag gick hem efter jobbet, ringde Ville och nästan grinade för att jag var så trött... Var så trött så jag visste knappt vad jag skulle göra med mig själv, jag fick panik för att det var så stökigt hemma och för att diskmaskinen inte var urplockad, för att sängen inte var bäddad o.s.v... Hade behövt komma hem till ett städat hem, bre mig en smörgås och gått och lagt mig på soffan- Men icke! Först städa och laga mat...
Sen packade jag och bytte om för träning, skulle lägga mig en kort stund på soffan.. Säkert!
Somnade och sov djupt, märkte inte att jag stängt av larmet och vaknade inte förräns Ville kom hem och då hade jag missat mitt träningspass.. :( Så det får bli träning imorgon istället!
Jag var så jävla trött rent utsagt, mitt huvud var helt tomt och kroppen var hur tung som helst... Så det fick bli hemmamys med te ikväll istället... Kanske lika bra det?!
I helgen var det som sagt jobbet som hägrade, men i lördags var Ville iväg till Sthlm så då passade jag på att träffa Kristin över lite vin och en pizza... Kvällen slutade på harrys (seriöst, är det det bästa E-tuna har att erbjuda? Vilket skit rent utsagt!) Men vi hade rätt trevligt iaf, dansade och drack lite drinkar...
På söndagen blev det en lång sovmorgon och en mysig frukost med darling innan det var dax för jobb igen!

Ne, nu har jag uppdaterat... Back to the tea...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0