Like a fish in the sky....

Framtid... Nu var jag där igen, efter att ha haft livet på is några månader, försökt att bara flyta med, inte planera för mycket, inte ha några större förhoppningar om någonting...
Nu verkar livet börja stabilisera sig igen och jag börjar våga planera och drömma om framtiden.
Idag fantiserar jag, tar mitt smärtande huvud och drömmer, planerar och fantiserar om vad jag kan hitta på framöver...
Jag googlar på resor, söker utbildningar, ser över möjligheter till nya jobb.
Har insett att jag inte vill jobba kvar så mycket längre på avdelningen där jag jobbar nu, jag trivs med mina sjuksköterskekollegor men i det långa loppet vet jag att jag kommer att bränna ut mig, redan nu är magkatarren, spänningshuvudvärken och sömnproblemen ett faktum. Och det är inte min grej, ingen kommer att tacka mig för att jag bränner ut mig.  Så jag har sökt vidarutbildningar; inom onkologi (cancervård), inom barn och ungdomsvård och inom Intensivvård. Tror inte jag kommer in på något av det egentligen, men kommer garanterat inte in om jag inte söker iaf så.
Jag kollar möjligheter till jobb i Norge, varför inte lixom? Pendla något år innan man kan söka utbildningar igen eller kanske vill ha barn och hus.. Tjäna vettiga pengar under vettigare arbetsförhållanden.
Jag planerar resor... Nu återstår bara att övertala nära och kära att följa med...
Funderar på en långweekend till Budapest i början på maj och en vecka i solen i slutet av maj/ början på juni...
Den första med Ville, den andra med Carro och kanske någon mer kompis...
Jag behöver det, jag behöver verkligen planer att se fram emot nu...
Jag behöver hopp om en tid som komma skall och ett liv som känns innehållsrikt och värdefullt, roligt och inspirerande!
Livet är värt det!
Jag är värd det!