När man trodde man såg ljuset i tunneln....

Ja, då blev det svart igen....
Varför måste det vara så jävla orättvist?
Varför, varför, varför finns det inga svar? Ingen mening?
Jag behöver en mening...
Jag behöver en tro att det finns ett svar på allt detta elände, att det någongång leder till någonting bra..
Varför ska jag kämpa annars?

Och nej, jag har inte gett upp, jag har bara tagit en paus från hoppet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0