O våren är för mig....

Hösten är överlag tung tycker jag, har jag alltid tyckt. Humöret och känslan i kroppen åker berg- och dalbana med vädret och PMS´n blir i det närmsta outhärdlig att leva med. Trots att jag är född på hösten så är hösten verkligen inte min tid på året, vem vet... Jag kanske hade en jobbig start i livet?! :P
Denna höst känns rätt tung, det var en jävligt tung start på hösten på jobbfronten och stundtals undrade jag om jag faktiskt skulle orka bita ihop och kämpa på, när jobbet suger all energi ifrån en, är det då värt det?
Som tur är har det lugnat sig något nu och flyter lite bättre igen. 
På denna tunga jobbhöst kämpar jag på med en kurs i palliativ vård, detta tar upp mina lediga dagar och vissa kvällar och förmiddagar... Jag har börjat ifrågasätta för vems skull jag egentligen läser denna eftersom jag inte läser den på arbetstid så funderar jag på om jag vill ge bort den till min arbetsplats lixom?! Det är ändå ca 10 tim i veckan jag lägger på den kursen av min fritid - Ska man bara ge bort det till sin arbetsplats? Visst läser jag den för min egen skull med och framför allt för mina patienters skull, men på nåt vis känner jag mig hela tiden bara tvungen... som om jag bara måste bevisa nåt för mig själv och andra.
Har sökt en hel del kurser till våren också, men tror faktiskt inte att det blir nåt plugg i vår.  Jag längtar nämligen efter att ha tid över för mig själv, att hinna umgås med familj och vänner, hinna åka till andra städer och besöka vänner och bekanta, hinna träna en hel massa och hinna orka vara en bra och trevlig sambo.
För just nu är jag mest gnällig och jävligt trött och slutkörd! Men det är 1 månad kvar på kursen, jag satsar på att fixa den, det vore ju  fullt idiotiskt att hoppa av nu ju.

Men i vår.... Då ska jag satsa på mig själv, min kropp, min själ och mitt välbefinnande... Inte min "karriär"!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0