Bra dag!

PMS-monstret har rymmt för denna gång, skönt! Känner mig som mig själv igen!
Jag måste erkänna en sak, trots att jag gillar vintern och aktiviteterna som hör den till så tycker jag att det är skönt att det smälter undan lite snö nu och att termometern visar plus, att sedan solen visar upp sig gör ju att det i det närmsta känns helt underbart!
Tog idag äntligen tag i det där med träning oxå... Körde 1h och 20 min på gymmet, 15 min löpning och resten styrka, största delen rygg och axlar! Sen gick jag hem och körde 10 min mage oxå!

Nu äter jag en god lunch här hemma och laddar inför en kväll på jobbet! Med tanke på halkan så kan jag tänka mig att det blir endel att göra, men det känns inte jobbigt för det idag! Tror jag har en bra dag idag! :)


Dagens lunch!! Jättegott!!


Träningsschema för v 2.

Här kommer mitt planerade träningsschema för nästa vecka:

Måndag: Gymmet innan jobbet. (1h20 min, mest överkropp/rygg)
Tisdag: Cirkelgym efter jobbet.
Onsdag: Vila
Torsdag: Medelpass efter jobbet
Fredag: Spinnpass + 15 min löpning + 20 min bålstyrka.
Lördag: Medelpass innan jobbet
Söndag: Vila



Stryker vart efter jag genomfört passen!
Nu jävlar ska jag komma i form för backarna i Alperna om 7 veckor!



Första måndagen 2011...

Hade tänkt träna idag, men har istället spenderat morgonen med att sova tungt och länge, ätit nyttig frukost, lagat en nyttig matlåda + lunch, packat upp min väska från Ölandsresan, ringt föräkringsärenden, skrivit "att göra-listor",p lockat lite i hemmet, ska ta mig ner på stan och uträtta lite ärenden efter att jag ätit min nyttiga lunch...
Sen blir det jobb ikväll...
Planen är ett nyttigare 2011 än 2010... I mina ögon innebär det att tappa några kilo för hälsans och välbefinnandets skull... Det innebär också att äta mindre kött, träna mer och minska intaget av sötsaker!
Kör all in och intalar mig att jag fan ska fixa det...  Har ett nyårslöfte att uppfylla, och nej, det är inte: Tappa 10 kilo till sommaren eller nåt sånt... Jag behåller det för mig själv, så misslyckas jag så behöver jag inte skämmas.... :P


Dagens Meny:
Frukost: Havregrynsgröt med plommon, russin och kanel. Mjölk till det och i kaffet.
Lunch:  Bulgursallad med broccoli, morötter och rödlök till ½ burk tonfisk, kikärtor och keso till det.
Mellis: apelsin
Kvällsmat: Grönsaksgratäng med svamp, abourgine, potatis, broccoli, mager ostsås, toppad med bacon.
Kvällsfika: Medelhavsyoghurt med kiwi.

Hur man handlar....

Igår var jag i mataffären och skulle handla lite, i min korg låg; Några tomater, en gräddost, lingonsylt, äppelmos, chips, en påse godis och ett paket färdiglagade raggmunkar... När jag stod i kassan och skulle betala slog det mig, att det enda i min korg som var nyttigt var tomaterna.
Vad har hänt? För några år sedan hade min varukorg ALDRIG sett ut så, den brukade var full av lax, torsk, keso, soyamjölk, kycklingfileér, grönsaker av alla de slag, quinoa, bönor, frukter och nötter, möjligtvis någon mörk chokladbit eller lite naturgodis, på den kosten spenderade jag sedan 5-15 timmar av veckan på träning... Och jag mådde bra i kroppen, inte som nu när jag bara känner mig fet och tråkig och trött för jämnan...

Vet inte vad som hänt, men inser att jag det senaste året verkligen försummat mig själv, jobbet tar så otroligt mycket energi att jag inte ens orkar eller bryr mig om att ta hand om mig själv längre...
Detsamma gäller garderoben, jag har alltid föraktat människor som går ut i joggingbyxor om man inte ska till träningen eller ev. köpa en liter mjölk en söndagkväll, nu går jag själv dagligen i mina joggingbyxor till och från jobbet, tråksminkad med håret i tofs....

Det måste bli en förändring... Verkligen!!! Jag är ju för fan inte pensionär än!

Att följa sitt hjärta...

Inatt har jag tänkt, legat vaken i timmar, skrivit anteckningar gråtit över livet och funderat på hur det skulle kunna bli annorlunda. Som vanligt tänker jag FLYKT! D.v.s resa långt bort, flytta till en annan stad, byta jobb o.s.v. Försöker tänka att jag ska vara nöjd där jag är, men jag kan inte, bara tanken får mig att gråta!
Jag vill ju så mycket mer än det här, jag vill så mycket mer än en tvåa i en stad där jag inte trivs på ett jobb som ger mig ångest ungefär dagligen...
Jag tröstar mig med att jag har Ville, det är ju för honom jag finns här.. Ni vet, störst av allt är kärleken!
Men man måste ju kunna ha mer än bara det tänker jag... Jag längtar efter hus och barn, tror att det ska lösa alla problem - ORSAKEN: Ledigt från jobbet, tid över till saker som är meningsfulla för mig!
Men inser att det inte funkar, jag behöver hitta ett jobb som jag trivs med...
Igen går jag tillbaka till varför jag blev sjuksköterska, det fanns 2 anledningar:
1. Jag kan få jobb i princip överallt och arbetslösheten är liten.
2. Jag ville jobba med människor, dock friska människor.

Jag har en dröm om att starta ett friskvårdsföretag som säljer tjänster till företag och privatpersoner... Målet med min utbildning var aldrig att jobba på en avdelning, i den delen av sjukvården som är som allra tyngst... Men efter examen insåg jag att detta var ett nödvändigt ont för att kunna kalla sig sjuksköterska. Nu har jag gjort det i 1½ år, det är dax att ta tag i drömmen nu, att börja arbeta mot det mål jag ville uppnå från början!
Jag vill jobba med projekt, arbetsleda och utveckla... Landstingsvården idag erbjuder ingenting av detta och det gör mig tom och uttråkad... Jag behöver det för att må bra!

Så.... Nu smider jag planer inför framtiden! Jag ska bli bättre på att följa mitt hjärta... För, det löser sig, jag är ingen soffliggare och har aldrig varit!
Jag vill inte gå till jobbet och ha ångest dagligen, jag vill inte leva så, vill inte att Ville ska behöva ha en tjej som lever så...  Men jag förstår inte varför jag alltid måste hamna så fel i livet, det går aldrig riktigt som jag vill! Men det måste börja göra det och jag ska allt skapa vägar för det!


Träna hemma...

Det här med o träna hemma funkar verkligen inte för mig, har köpt lite olika träningsredskap, typ matta, hopprep och pilates boll... Jag använder dem när jag är rastlös, men att köra några riktigt jobbiga träningspass är bara o glömma... Motivationen och kraften infinner sig inte!

Just nu har jag väldigt svårt att komma igång med träningen, har haft en period när träningspassen inte varit vanligare än max 2-3 gånger i veckan, men känner verkligen att det är dax att sätta fart igen... Har gått upp mycket i vikt sista tiden och om ca 2 månader ska vi till Alperna och mitt mål är att åka i en mer avancerad skidgrupp än förra året och våga testa gränserna lite mer, men med den fysik jag har just nu ser det inte särskilt ljust ut....
Så... Jag måste komma i form och tappa några kilon för att orka...
Jag funderar på att använda bloggen som hjälpmedel i detta, typ lägga ut mina träningsscheman och hur jag tränat samt någon form av resultat utav det ex. hur många repetitioner jag orkar eller om jag ökar vikterna eller intensiteten under passen...
Nu har jag ju faktiskt inget plugg att ursäkta min brist på träning med längre...
Så Denna vecka kör jag igång med detta... På söndag visar jag upp veckans träning.. ( Får köra hårt resten av veckan för att inte behöva skämmas :P)

Åter från naprapaten...

Jaha, så har man varit hos naprapaten igen... det gick rätt bra men känner mig ordentligt mörbultad, framför allt i axlarna/nacken. Tydligen var jag väldans stel i nackpartiet och ner mellan skulderbladen, men det rådde han bot på genom att massera hårt med någon vibrerande apparat och sedan knäcka till nacken ordentligt.
Han masserade även ländryggen och knäckte till o bäcken/ryggleden sedan använde han någon laser och behandlade med...

Ländryggen känns betydligt bättre och jag rör mig nästan som förr...
Axlarna, hmm.. Ja, de gör rätt ont faktiskt ..
Fick en lektion i hur jag inte ska träna (d.v.s. som jag gör!) Istället för styrka och combat o.s.v. rekomenderade han att jag skulle börja gå/springa med stavar.. (tantsporta? Hmm...) Och att jag skulle styrketräna med lätta vikter och mycket stretch i axel/nackpartiet... Jag övertalade honom om att jag visst fick köra spinning och jogga oxå och han sa att det var okej om det kändes okej.... Det känns okej.. Iaf spinningen! :)

Jaja, jag får väl helt enkelt lyssna på honom och börja använda de stavarna några gånger i veckan då samt börja stretcha axelpartiet ordentligt! :)
Man måste ju ta hand om sin kropp... O det är jag väl inte direkt bäst i världen på att göra och hitta balans i! :)



Idag är det sommar ute och då önskar man ju att man såg ut såhär igen... men men, får bli en lååång promenad senare!
Sen blir det vändor med stavarna samt yoga ett tag tänkte jag... ;)

Magnesium...

Idag har jag köpt kosttillskott med magnesium, jag äter ju rätt bra egentligen men eftersom jag inte tål laktos så minskar tydligen upptaget och även vid stress och intag av fiberrika grönsaker (vilket är en stor del av min kost).
Symptom på magnesiumbrist kan vara trötthet, muskelsvaghet, darrningar i muskler,huvudvärk, irritation och övervikt.
Så nu ska jag köra en magnesiumkur på några veckor och se om jag blir piggare och starkare...  :)

Fåfänga- en ny nivå!

Ok, jag är fåfäng.. men vilken 25 årig tjej är inte det egentligen?
Men jag ´har insett att fåfänga för mig har nått en ny nivå, en lite mindre ytlig sådan. Efter 20-tals operationer för att uppnå någon form av "se ut som andra" har jag insett att jag får leva med detta.
Mitt öga kommer ALDRIG oavsett antal operationer, smink och energi som jag lägger ner på det att se ut som vanliga friska ögon, det är helt omöjligt om inte någon kommer på hur man kan transplantera riktiga, friska ögon så att musklerna fungerar och jag blir kronisk linsbärare för att ögonen ska få samma färg. Jag inser det nu, det tog lång tid och det var en rätt smärtsam sak att acceptera och finna någon form av lugn i. Herregud, visst kan jag fortfarande få panik och verkligen avsky det jag ser i spegeln, men jag jobbar på att vända tankarna nu...
För jag har verkligen kämpat för detta, jag har verkligen investerat i mig själv genom alla dessa operationer som jag utsatt min kropp för, jag har investerat i mitt psyke och i min själ genom att orka igenom alla dessa fruktansvärt jobbiga perioder. Jag är stark! Jag kan faktiskt titulera mig själv som det, det är en av mina egenskaper, att vara en kämpe..
Jag har stått på ruinens brant otaliga gånger bredd att hoppa framför tåg, jag har skurit i min kropp för att undanfly smärtan, ärren är inte vackra, men de säger något om vad jag klarat mig igenom och för min del har de blivit en del av mig, ett minne av en epok av mitt liv då livet självt var långt ifrån självklart att välja. Det är snart 10 år sedan, men de finns fortfarande med mig i vissa stunder. 
Elaka tungor finns det många av, det har jag fått erfara, nyfikna blickar är blickar som kan skära en själ itu, frågor kan vara jobbiga att svara på men de väcker ändå en förståelse när svaren ges, uttryck i ögon när sanningen uppdagas kan vara förvåning eller förskräckelse...
Det kan vara provocerande och ibland kan jag faktiskt inte ens själv förstå vad det är som egentligen hänt, det är onaturligt att ens kropp ska fungera på detta sätt när man är barn och ung. Det är ett svek mot självbilden och självbilden blir vriden.
Min självbild är stark och tyvärr inte ofta på ett positivt sätt. Men den växer, den positiva kraften. Jag jobbar på att ta fokus från ögonen och se vad jag åstakommit istället och vad det gett mig.
Förut önskade jag mig en slank vacker fotomodellskropp, jag önskade mig siliconbröst och näsoperationer, jag ville ha löshår och lösnaglar, magrutor och fyrkantig stenhård rumpa. Jag ville ha gyllenbrun, mjuk hy och kritvita tänder.
Jag ville se ut som en docka i princip, en retucherad modell...
Well, I´m not! Och jag kommer aldrig att bli!
Men jag är fåfäng, jag bryr mig om hur folk uppfattar mig, jag blir ledsen när någon säger någonting om mina ögon, jag tycker att jag är alldeles för tjock för tillfället och jag skulle gärna ha snyggare bröst...
Men ärligt talat så orkar jag inte fler operationer, inte för skönhet, det är inte värt det, jag kan förstå människor som opererar sina små skavanker, som förskönar sitt utseende, jag har själv gjort det även om det mest varit på ett medicinskt plan, men det sitter inte där! Det sitter inte i hur man ser ut i spegeln, det handlar om vad man utstrålar.
 
Min fåfänga har nått ett plan då jag inte längre orkar försöka utstråla perfektionism och ytlighet, jag vill utstråla Malin...

Och Malin har ärr på sin kropp, ärr efter ingrepp, ärr efter försök att undanfly smärtan i själen... malin har ärvt sin mormors lilla näsa och eftersom mormorn är världens bästa så finns det ingen anledning att skämmas över det arvet. Kroppen däremot, den har Malin försummat i brist på energi och ork... Men nu är målet att även den ska få utstråla sundhet, att huden ska få tillbaka sin lyser och musklerna ska få ta mer plats en den mer slappa vävnaden som finns i kroppen.
Fåfänga handlar för mig nu om att tycka om mig själv och accpetera mina brister och försöka tycka om det som gör att jag skiljer mig från resten. Målen för mitt utseende får bli att utstråla sundhet och inget annat. Jag tänker aldrig gnälla på mina ärr eller mina ögon, för jag har kämpat och det står jag för! Så ni som vill är välkomna att titta frågandes på vad som hänt för den sanningen jag kan ge är att Jag har levt, jag har prövat på hur det känns när livet inte är så jävla enkelt.

Nyare inlägg
RSS 2.0