There is a crack in everything...

That´s how the light gets in.....



Söndag... En traditionell söndag, det var länge sedan vi hade en sådan här söndag.
Jag är lugn, trött och tacksam idag...
Jag är tacksam för att jag haft tre lediga dagar när jag inte tvingat mig till någonting...
Hemmet är fortfarande ostädat, maten i magen har inte varit direkt nyttig men inte helt onyttig i mängder heller.
Natten till fredags sov jag 11 timmar, natten till lördag 10 timmar.
Inatt blev det mindre av varan, vi festade istället,
sen åt vi kräm vid vårat köksbord och pratade om livet.
Idag serverades frukosten i form av scones och latte vid tolv-tiden.
Eftermiddagen i hans varma famn, snusande mot hans bröst, han, snusande i mitt hår...
Det finns så oändligt mycket att älska och uppskatta här i livet..
Är det inte konstigt att vi mitt i all vardag och jobbstress och känsla av otillräcklighet glömmer det?
Är det värt det?
Hur finner man balansen att ha allt?
Hur hittar man tiden till sån här söndagskänsla under vardagarna?
Jag avundas de människor som inte låter sig sväljas av vardagens frustration och krav...
Jag vet att jag om bara några timmar kommer få känslan tillbaka, den där känslan av "måste göra".
Men nu vilar jag i känslan av lugn och njuter av Leonard Choens stämma i högtalarna.


Funderar på att tatuera den där textraden någonstans;
"There is a crack in everything
That´s how the lights gets in "


Destruktivt? eller en vacker textrad att hitta kraft i när livet inte är en promenad på rosblad i solen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0