Like a fish in the sky....

Det där jävla godiset... Varför ska det vara så förbannat jävla svårt att sluta tänka på det?????
Jag vågar inte ens ta med min plånboken ut för att jag är rädd att jag ska kliva in och handla nåt gott som jag inte ska ha! :(
Igår när jag var och handlade föll jag för en daimstrut, köpte med den hem, la den i frysen och Ville fick äta upp den igår kväll... (jag slängde långa suktande blickar på den!)

För övrigt går kolhydratdetoxen helt ok, håller mig från allt utom grönsaker!
Funderar dock på att lägga in lite frukt eller bär ibland ändå, det blir så tråkiga mellanmål annars!

Kvarg med någon matsked blåbär lär väl ingen ha dött av eller?
Eller äpple till keson?

Jag är dålig på att utmana mig själv! Att verkligen pressa mig själv att klara av någonting som är väldigt svårt för mig! Visst har jag höga krav på mig själv och blir ständigt besviken över prestationer som jag inte är nöjd med.

Nu har jag antagit en utmaning!
Jag har införskaffat en anteckningsbok där jag ska dokumentera hur jag mår under denna utmaning.
Det är nämligen så att jag väldigt gärna skulle vilja bli "sockerfri", jag är nämligen sjukligt galen i sötsaker och allt som innehåller kolhydrater, gärna snabba sådna oxå!
Idag beställde jag en bok;  ISO- dieten, den är en lågkolhydratsdiet och är inspirerad av stenåldersdieten. Jag ska prova den, från och med måndag kommer jag bara att äta mat från recepten ur en kokbok med GI- mat och ur denna bok, planen är att äta så ända fram till midsommar! Möjligt något undantag runt påsk eller annat tillfälle när det är svårt att få ihop maten (ex. vid flytten eller så) Men i det stora hela, bara den maten!





Det finns flera anledningar till denna plan nämligen:
- Måltidsplanering för en vecka i taget (ekonomiskt och tidseffektivt.)
- Ny inspiration till matlagning
- Det är nyttigt.
- Viktnedgång.


Men, nu till den riktiga utmaningen...
För till att börja med kommer jag att detoxa mig på kolhydrater, så från och med måndag och en vecka framåt så ska jag inte äta några kolhydrater annat än grönsaker.

För att sedan fortsätta utmaningen så ska jag införa godisförbud från måndag och till midsommar!

Och... Jag har bestämt mig för att klara det, om det så gäller att ta en dag i tagen och ibland en halvtimma i taget för att fixa det.. Jag ska klara det! Måste klara det! För att bevisa för mig själv att jag klarar det och för min självkänsla att jag faktiskt kan fixa det!

Herregud, vad har hänt?! Sen jag kom hem från Alperna har jag öst i mig skitsaker, det är som att det inte finns något stopp på hur mycket som går in i min mun... (typ!) Jag orkar inte laga bra mat utan det blir vad det blir och däremellan blir det en hel del sötsaker! På det har träningen inte direkt tagit upp mycket av min tid!
Antagligen beror detta på allt annat som händer i livet just nu, det är ju inte direkt som att man bara suttit på rumpan, rullat tummarna och inte gjort nåt!
Men, nu är huset köpt, pappren påskrivna, rensningen av lägenheten och fotograferingen inför annonsen avklarat, 9 och 12 april är det visning på lägenheten... Det är alltså mer än en vecka tills jag behöver städa ordentligt igen...

Så, nu har jag lite tid att ta hand om mig själv igen!
Jag mår ju inte direkt bra av det här, huvudvärken gör sig påmind, tröttheten tar över och jeansen börjar kännas trånga igen...

Så.... Bättre mat och mer träning får det bli nu... Herregud, det är ju snart sommar! Vill inte bada i vassen i år igen...
Vore ju fantasktiskt skönt att iaf känna sig avslappnad och bekväm på stranden om än inte skitsnygg!

Pillren på sidan är: Omega 3, D- vitamin, E- vitamin, B-vitamin och nåt nyttigt som heter typ Ipra- Roche?!

Hur ett träningpass på gymmet ser ut beror lite på dagsform och lust.
Men om jag kör ett helkroppspass så väljer jag oftast att fokusera på de stora muskelgrupperna och för tillfället benen och bålen ( till alperna)

Helkroppspass:

Uppvärmining:
Löpning på band 4 km ( ca 24 min)
(ibland slarvig uppvärmning typ 15 min på crosstrainern)

Övningarna under upprepar jag normalt x3
Ben/rumpa:
Liggande benpress 65 kg x 15-20 ( upprepa 3 gånger med benen olika brett isär)
Utfall mot stepbräda med skivstång 20 kg x 10 gånger/ ben

Rygg:
Marklyft med skivstång 20 kg x 15-20
Stående rodd med skivstång 20 kg x 15. (överdelen av rygg)
Chins i maskin ( - 24 kg av kroppsvikten) x 10
Rodd i maskin (dragövning för ländryggen) ca 30 kg x 10

Axlar/ Armar:
Vet ej vad det kallas, men när man lyfter skivstången från naveln och upp mot hakan.. hehe... 20 kg x 10
Biceps 20 kg x 8
Triceps: Lyfta vikten bakom huvudet 10 kg x 10
Gör även en dragövning i maskin när jag gör triceps som även tar på övre delen av ryggen.

Mage:
"fällkniven" med kettelbell 6 kg x 25.
Vridning från sida till sida när man sitter på rumpan med benen i luften med kettelbell i händerna 6 kg x 20
( dessa övningar suger ordentligt i magen om man hittar kontakt med musklerna o balansen)
Kettelbel i ena handen när man står och sedan böja överkroppen från sida till sida ( 1 sida i taget) 14 kg x 20

Bröst:
Bänkpress 30 kg x 8

Helakroppen:
Kasta kettelbell ( 12 kg) Stå bredbent isär och sväng en kettelbell mellan ( med benen böjda) Sväng den nerifrån och upp över huvudet ( stanna innan den tippar över bakom, det ska vara en pendelrörelse nerifrån och upp). Man gör så många man orkar, den tar på hela kroppen.  ( Vikten ska gå som ett C fraför kroppen!!!)

Ibland stretchar jag, oftast hinner jag dock inte... :P


Ja, som sagt är inge vidare på att beskriva alla övningar så bra och vet inte heller vad de kallas egentligen. Men ungefär såhär ser ett träningpass ut för tillfället och det tar drygt 1,5 tim.
Jag varvar detta pass med pass som är mer fokuserade på överkropp eller underkropp.

som gör skillnad...

Nu har jag hållit igång med min träning i 6 veckor, 6 veckor med minst 3 träningpass i veckan, de sista veckorna har jag ökat belastning på maskiner eller ökat antalet repetitioner... Det betyder att jag blivit starkare!
Jag känner mig starkare, känner att jag bär upp kroppen på ett annat sätt än runt jul.
Kosten går det väl sådär med, men om man ska göra en hållbar förändring så tror jag inte på att spöa igång sig, jag skriver upp allt jag stoppar i munnen och räknar ut ett ungefärligt energiintag... Men ingen vägning av mat, inga uteslutna livsmedel, dock lite neddragning på vissa.
Nu är jag mest nöjd med att träningen rullar på utan större gråt och tandagnissel, snarare börjar det bli en sådan där drog igen, jag längtar till gymmet och jag längtar nästan tillbaka redan när jag går ut därifrån. Det har blivit roligt nu!

På vågen syns ingen större skillnad 1,5 kg bara... Men jag känner att mina kärlekshandtag har minskat och V säger även att min rumpa ser tightare ut... Känns ju kul!
Som sagt inga större förändringar i kosten eller på vågen... Men sakta men säkert händer det grejer!

Efter alperna blir det ett ordentligt ryck med kosten oxå, men först ska vi ha semester... Och när man är på skidsemester får man äta gott, med tanke på att man spenderar 6 tim/ dag i skidbacken så är det helt ok!

Japp, 14:e idag och dax för prövning av jeansen....
Blir dock ingen bild!
Varför?
Det har inte hänt ett skit, min rumpa är fortsatt lika bred! *suck*
Ok, inser att dagen att testa kanske inte var den bästa, svullen efter helgens festande och frossande.
Men nu är det slut med det.
Jag har tillåtit mig en halvhjärtad månad som startsträcka, nu är det dax för stramare tyglar.
Det gav ju som sagt ingen större effekt att vara snäll mot sig själv!
Så, points gäller, dock ändå fokus på GI- mat...
Gör min egen variant på 2 dieter och hoppas på att det funkar.
Nästa månad ska jeansen komma högre upp på rumpan så är det bara!
Godis och sötsaker begränsas här med ordentligt!
Endast efterrätt 1-2 ggr/vecka (beroende på dess utförande och innehåll!)
Godis vid PMS.. Då måste man vara lite extra snäll mot sig själv!
Träning 4-5 dagar i veckan... Slutfuskat!


Suck, kommer säkert inte alls att funka...
Men man måste ju ha en plan, det svåra är att hålla sig till den bara!

Idag gick det upp ett ljus för mig, har försökt matregistrera allt jag ätit (självklart har jag hållit igen) i enighet med viktväktarnas system... Det har funkat helt okej - UNDER FÖRUTSÄTTNING ATT MAN PLANERAT!!
Igår planerade jag inte, till kvällsmat blev det tacos och till efterrätt en liten hemmagjord semla... Plötsligt hade jag passerat mitt dagliga intag med 13 points...
Jag börjar inse att det viktigaste om man vill gå ner i vikt och hålla en nyttig linje i livet är att planera sina måltider, att välja bra råvaror som man blir mätt på och att man håller sig till sin plan!

En annan grej jag insett i och med att jag väger och mäter den mesta av maten är att jag har nästan 1 dl mjölk i mitt kaffe... Hur galet är inte det? Så, nu blir det bara mjölk i kaffet på morgonen (för magens skull) sen svart kaffe resten av dagen!
När man börjar se över vad man egentligen äter blir det faktum att man är lite rund och mjuk inte alls så konstigt, man inser sakta att även om jag äter nyttigt för det mesta så är det allt det där runt omkring som ställer till det, kaffebrödet på jobbet, chokladbiten man unnar sig efter en stressig jobbig dag, godispåsen i soffan och bristen på ordentlig motion...

Jag funderar på hur det ska funka för mig, tror att jag ska fortsätta matregistrera fram till sommaren iaf (då jag hoppas på att ha kommit i form igen) sen hoppas på att en veckomatsedel räcker.. Så kan man äta någorlunda fritt på helgerna sen...

Ibland är det bra att rannsaka sig själv.... Om man vill ha förändring så krävs det faktiskt!
Jag rannsakar och skämms över att jag inte insett detta tidigare!

Nu har jag hållit igång träningen i drygt 3 veckor och tränat i genomsnitt 4 träningspass/vecka. Det känns som att jag kommit igång, än har inte träningen blivit den där drogen som man inte kan vara utan igen, men det känns alltid lika skönt efteråt och jag har roligt sålänge jag är där.

Så, jag har börjat funderat på det där med träningmål!
Jag tror på att ha mål, egentligen vill jag ju ha ett viktmål, men för en gångs skull tänker jag släppa det, det får bli en bonus, jag vet ändå av erfarenhet att jag kommer att krympa sakta men säkert bara jag fortsätter hålla igång och är halvhård på mig själv när det kommer till maten... Så, jag släpper den biten.
Istället tänkte jag fokusera på prestationsmål....

Mitt första mål är :
Att klara veckan i alperna utan större bekymmer, helst i en svårare grupp än förra året så att jag får utmana mig!

Mitt andra mål är:
Att klara av att springa 5 km utan stopp. (måltid; Under juni månad)

Mitt tredje mål:
Att klara av att springa 7 km utan stopp ( Måltid: Slutet av sommaren.)


Mitt slutmål:
-Att klara av att springa 1 mil.
- 10 x chins
- 130 kg benpress
- min vikt i bänkpress
( Detta har jag som mål att klara av innan 2011 är slut...)

Orimligt, rimligt? Det visar sig....
Men om man satsar mot stjärnorna så kanske man kan nå trädtopparna iaf!
Satsar man inte alls är man fortfarande kvar vid startlinjen... O där vinner man inget!

Jag vet att jag inte har tid att sitta här och häcka egentligen... Men jag reflekterade bara över en sak som jag måste dela med mig av... Kanske är det bara jag som tänker så, men varför tänker man alltid att " Det kommer aldrig att gå" ???
Nu syftar jag främst på viktnedgång, för när jag tittar på bilderna som jag tagit i jeansen som jag vuxit ur (inlägg nedan) så tänker jag att jag ändå aldrig kommer att komma i dem?! Som om min benstomme eller muskelmassa vore det som vuxit på mig?! Såklart det inte är! Men när jag tittar på min kropp idag så tycker jag inte att den ser så himla fläskig ut, (har rätt jämnt fördelat fläsk på kroppen) Men likväl så finns det ju där... Och lik väl ska det bort!

Men Varför tänker man alltid så? Varför tänker man alltid att "det kommer inte gå" ?
Rädsla för att misslyckas? Rädsla för att behöva jobba hårt? Kanske?! Antagligen!
Men vill jag se ut såhär hela livet då? Det är ju inte direkt någon som tvingat mig att äta sötsaker för ofta och träna för sällan... Det är ju jag själv som gjort detta mot min kropp och det är bara jag själv som kan ta hand om den som den förtjänar igen.

Så, dumma mig att tänka så lixom! Vem lyckas om man inte tror att man ska lyckas? Självklart kommer jeansen att passa igen och självklart kan jag väga 15 kg mindre om jag bara ger mig fan på det!

Blod svett och tårar kan vara det som krävs! Men det är det antagligen värt i slutändan!

Jag vet ju att det går.... Bildbevis på att det går att vara smalare:
(motivationsbilder!)







Så....  Det är bara att slita!! DET GÅR!!! Men det krävs ansträngning!!!

Nu är jag jättenöjd med mig själv! :) Hade satt som mål att träna 5 pass den här veckan och jag gjorde det!
Har inte varit motiverad inför varje träningspass, men med hjälp av inre monologer i stil med: "Ingen kan göra det åt dig, du fixar det, Kom igen, snart är du i mål, visa att du klarar det!!!" så har det gått!
Till och med löpning på bandet har gått förhållandevis smärtfritt, satte ett mål på att springa 15 min, fokuserade och gick in i mig själv, räknade ner minut för minut och plötsligt hade det gått 15 min!

Stolt och glad är jag! Och rätt nöjd med att jag oxå hållt en relativt bra kost, visst har det blivt lite godis här och var, men inga mängder och man kan ju inte lyckas med allt på en gång! :)

Men jag fortsätter resan och nu bär den snart av till jobbet! En dusch och lite lunch först bara! :)



Inte en muskel på dessa armar, men det ska det snart bli ändring på! Älskar förresten min nya sporttop, den är lila och jättefin tycker jag! (ser dock blå ut på bilden).

Ok, detta är verkligen ingenting jag trodde jag någonsin skulle göra, av flera anledningar. Bland annat för att jag gärna vill verka bättre än vad jag är av paniken för att vara misslyckad?! Fattar ni? Ne, antog det! Men det bottnar i självbild och självförtroende!
Hur som hellst, alla människor misslyckas ibland i livet och alla människor behöver ibland kämpa för att nå förändringar och mål! Nyss läste jag på http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/?a , Olga Rönnberg är Personlig träninare som specialicerat sig på träning för nyblivna mammor, kanon att det finns en sån med måste jag säga. Hur som helst så har hon startat en jeanskampanj som går ut på att man väljer ett par måljeans som man ska komma i och jobbar för det! 

Jag är ju inte nybliven mamma eller så men för snart 3,5 år sedan började jag efter en alldeles för tuff period i livet äta antidepressiva läkemedel, på 6 månader hade jag gått upp 16 kg... Det är en helt sjuk viktuppgång på så kort tid! Jag fick panik och efter knappt ett år slutade jag med medicinen och utan förändringar hade jag gått ner 8 kg på 7 veckor, utan att förändra någonting egentligen! Efter det har jag ej kommit tillbaka i den form jag var i innan jag började äta medicinen... Mitt mål är att nå den formen igen, inte bara av fåfänga faktorer utan för hälsans skull och för att jag minns att även om jag mådde dåligt i själen under denna period så mådde jag bra i kroppen, jag kände mig stark och snygg! Det vill jag göra igen!
Så, nu börjar min jeanskamp!
Start idag 14/1....  Tanken är att jag skiter i att väga mig, istället satsar jag på att äta och träna bra och en gång i månaden testar jag dessa jeans och ser hur mycket som förändrats på dem!

Så, pinsamma bilder! Jag vet! Men om man ska lyckas måste man ibland välja att visa upp sina misslyckanden oxå!
Storleken på jeansen är W 30 L 31....

För några år sedan satt jeansen såhär:


Jag var inte mager, men betydligt mycket hälsosammare och fräschare!

Idag sitter *ångest* jeansen såhär:




Starten på detta blev följande frukost:


Kaffe, Smoothie med röda bär + gojibär, ½ banan, mjölk och kesomacka!