Jag blir fet, för vår skull!

Jag är helt sjukt chokladsugen, inget ovanligt iof, men denna gång ska jag inte stilla mitt behov utan istället försöka övervinna det! Det är nämligen så att vi ska försöka leva lite nyttigt och då ingår självklart inte choklad i vardagsmenyn, utan ska ses som lyx till helgen eller när suget är omöjligt att bli av med och då i form av 70% choklad!

Vi startade detta med att försöka leva nyttigt när ville kom hem från Öland, men det har inte gått nå vidare för att vara ärlig, det har varit lite mycket med flytt, jobb, förkylningar o.s.v. för att det ska ha blivit helt bra med det... Men igår när vi stod i duschen sa Ville till på skarpen; "FRÅN OCH MED NU ÄR DET SLUT PÅ GODIS!!!"...
Jag blev nästan gråtfärdig, vet ju att det är för min skull men ändå...
(o)mogna Malin klev tjurigt ur duschen och konstaterade snabbt;
"Om jag måste sluta med godis så måste du sluta snusa... Annars är det orättvist! Åtminstonde så är det slut på öl för din del om jag måste ge upp godis, för det är inge svårt för dig att ge upp godis, men det är det för mig!"
Vem kom hem med öl igår eftermiddag????
Jo, min kära sambo.... så så var det med den översenkommelsen..
Jag köpte hem en chokladkaka och la i skafferiet, men bara för att visa att jag inte tänker vara lika kass så vägrar jag äta upp den!

Mitt i detta försök att bli smala har jag börjat äta minipiller, ingen hit för den som vill bli smal, samlar på mig en hel del vätska och mina händer och fötter känns som korvar... På det så har mina tuttar exploderat och blivit enligt mig helt enorma, Karln verkar gilla dem, men jag tycker mest de är i vägen... Jag ogillar stora tuttar på mig själv, tycker det är läskigt och obehagligt...  Dessa små hormondoser framkallar även en hel del irritation och min stubin är betydligt kortare än normalt... Jag känner mig numer som en TYPISK GNÄLLTJEJ, sån som jag inte alls är när jag är som jag brukar...
Men men, vi ska ju inte ha några ungar, så det är jag som får ta smällen och bli fet för vår skull... Men han får allt stå ut med att jag blir en jävla gnälltjej isf...
Och klarar han inte det utan vill ha tillbaka sin trevliga flickvän utan korvfingrar så får han väl leva med risken att bli pappa... och det vill jag ju inte utsätta honom för mot hans vilja...
Så jag får fortsätta bli fet och tjurig för vår skull... Iaf ett tag till... förhoppningsvis är det väl en övergående biverkningsperiod när kroppen vant sig vid hormonerna...

men det blir kaffe på menyn för att driva ut vätskan och det blir träning för att få upp humöret... För annars blir det långdragna månader....
Nu ska jag ta mina korvfingrar och min onda hals ut på en promenad i solskenet iaf!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0