Dax igen!
Det var sex år sen sist, sen jag tog examen...
Studenten!
Det var stort, hela livet låg framför en..
Nu skulle man ut i arbetslivet, bli självständig.
Vuxen!
Ut kastade man sig, ut ur skolans lokaler, försökte slita sig fri från tonårsångest
Ut i sommaren... Ut bland vänner...
Ut, för att för alltid hålla kontakten...
Nu var man fri, fri att resa och göra vad man ville!
Den dagen var allt så enkelt, det fanns bara möjligheter!
Inget står i vägen för en student....
Nu står jag här igen, sex år senare...
Om det blev som jag tänkt mig?
Knappast!
En lägenhet, lite samboliv... allt var frid och fröjd, några månader...
Hatade jobbet, ville inte vara kvar i stan, ville bort, försvinna...
Återvända nångång och ha blivit något, någon!
Någon annan än just den jag var...
Även om jag tagit studenten...
Tårar, ångest, arbetslös, inte längre sambo, flytta hem till mor och far...
Detta var ju inte direkt planen...
Reste bort...
Länge var jag borta och när jag kom hem, då var allt som vanligt!
Jag ville inte ha det som vanligt!
Det var ett virrvarr att bli vuxen.
Det var jobbigt att bli vuxen.
Det tar tid att bli vuxen!
Nu har det gått sex år sen studenten.
På lördag är det dax igen...
Examen...
Denna gång examen från universitetet.
Legitimerad sjuksköterska...
Det är skrämmande ord för mig...
Men det är jag, typ nu!
Denna gång känner jag mig inte lika fri, denna gången finns det inte bara möjligheter...
Inte på samma sätt som de fanns då, den dagen för sex år sedan.
Har lärt mig lite om livet sen dess...
Är det det som är att bli vuxen?
Att vara realist?
Att försöka inse att livet inte är så tokigt ändå?!
Att intala sig att allt löser sig och nog blir bra tillslut?
Det är ju det alla vuxna alltid sagt!
Det har hänt mycket på sex år....
Vart står jag om sex år?
Vad har hänt i mitt liv om ytterligare sex år?
Kanske är det dax för ännu en examen, denna som barnmorska kanske?
Har jag barn?
Har jag huset jag alltid drömt om?
Är jag fortfarande kvar i stan? (förhoppningsvis inte!)
Är jag fortfarande i startgroparna av livet?
Kommer man kanske alltid att vara just det?
I startgroparna på något nytt?
Sålänge man vågar satsa igen, så kommer ju faktiskt inte livet att stå stilla...
Det kommer att hända saker...
En hel massa saker...
Och nu händer det saker...
Nu är det examen på schemat!!!
