Vad har jag gett min in på?
Okej, första veckan på nya jobbet är avklarad... Och jag funderar just nu på Vad jag gett mig in på?!
Har tränat en gång denna vecka, av den anledningen att jag nästan varje dag gått hem och däckat på soffan. Jag har verkligen inte orkat släpa mig iväg till träningen, är helt matt, skulle kunna sova hur mycket som helst, men ICKE, som heltidsarbetande är det där med att sovmorgnar bara nåt att fantisera om känns det som... Hur hinner man med sånt?
Ibland önskar jag att jag valt ett annat jobb, det är så sjukt mycket hela tiden, så otroligt mycket att hålla reda på, hålla i huvudet, skriva upp, rapportera vidare, dokumentera, göra, prata om med patienter, så många frågor man inte kan svara på, så många egna frågor och funderingar på vad man gör och varför och hur man gör det bäst... O.s.v o.s.v..... O nu är allt på riktigt, nu står man på egna ben, har ingen handledare att luta sig mot på samma sätt som innan även om man fortfarande skolas in.. Nu ska man ju klara av detta själv. Livrädd för att göra fel, ge fel medicin, skriva på fel papper, skriva på fel sätt...
*suck*
Det är mycket nytt i mitt liv denna vecka....
Vissa stunder önskar jag att jag vore undersköterska istället för sjuksköterska, hade jag varit det så hade jag alltid kunnat rapportera eller fråga sjuksköterskan och slippa ta egna beslut... Att bädda sängar, kasta tvättsäckar, tömma sopor, hjälpa patienter med hygien och ta lite blodtryck och så... Det känns som att det hade varit en lagom nivå...
Iaf som det känns idag...
Eller varför inte jobba på nåt lager, på kontor eller i nån kassa på konsum eller nåt sånt... Nåt jobb som inte kräver 1000% av en hela dagen samt ett leende på läpparna varje stund... Det vore skönt!!! Väldigt skönt!!
Och framförallt vore det skönt att veta att ingen kan anmäla en för alla små fel man kan göra och att felen man faktiskt kan göra kan vara livsavgörande för andra människor.... Men jag får väl trösta mig med att jag inte blev läkare iaf!
Känns som om jag glömt att göra precis allt på jobbet idag... Trots det har dagen varit totalt späckad, från 6.45 till 15.15 när jag fick höra tystnaden utanför avdelningens dörrar och andas den friska luften utanför sjukhusets portar...
Det är långa intensiva dagar just nu... Men förhoppningsvis kommer det en dag när man kommer att göra vissa saker på rutin och veta precis vad man borde och inte behöver reagera på när det kommer till patienterna.
Har tränat en gång denna vecka, av den anledningen att jag nästan varje dag gått hem och däckat på soffan. Jag har verkligen inte orkat släpa mig iväg till träningen, är helt matt, skulle kunna sova hur mycket som helst, men ICKE, som heltidsarbetande är det där med att sovmorgnar bara nåt att fantisera om känns det som... Hur hinner man med sånt?
Ibland önskar jag att jag valt ett annat jobb, det är så sjukt mycket hela tiden, så otroligt mycket att hålla reda på, hålla i huvudet, skriva upp, rapportera vidare, dokumentera, göra, prata om med patienter, så många frågor man inte kan svara på, så många egna frågor och funderingar på vad man gör och varför och hur man gör det bäst... O.s.v o.s.v..... O nu är allt på riktigt, nu står man på egna ben, har ingen handledare att luta sig mot på samma sätt som innan även om man fortfarande skolas in.. Nu ska man ju klara av detta själv. Livrädd för att göra fel, ge fel medicin, skriva på fel papper, skriva på fel sätt...
*suck*
Det är mycket nytt i mitt liv denna vecka....
Vissa stunder önskar jag att jag vore undersköterska istället för sjuksköterska, hade jag varit det så hade jag alltid kunnat rapportera eller fråga sjuksköterskan och slippa ta egna beslut... Att bädda sängar, kasta tvättsäckar, tömma sopor, hjälpa patienter med hygien och ta lite blodtryck och så... Det känns som att det hade varit en lagom nivå...
Iaf som det känns idag...
Eller varför inte jobba på nåt lager, på kontor eller i nån kassa på konsum eller nåt sånt... Nåt jobb som inte kräver 1000% av en hela dagen samt ett leende på läpparna varje stund... Det vore skönt!!! Väldigt skönt!!
Och framförallt vore det skönt att veta att ingen kan anmäla en för alla små fel man kan göra och att felen man faktiskt kan göra kan vara livsavgörande för andra människor.... Men jag får väl trösta mig med att jag inte blev läkare iaf!
Känns som om jag glömt att göra precis allt på jobbet idag... Trots det har dagen varit totalt späckad, från 6.45 till 15.15 när jag fick höra tystnaden utanför avdelningens dörrar och andas den friska luften utanför sjukhusets portar...
Det är långa intensiva dagar just nu... Men förhoppningsvis kommer det en dag när man kommer att göra vissa saker på rutin och veta precis vad man borde och inte behöver reagera på när det kommer till patienterna.
Kommentarer
Trackback
