För stressad för att sova!

Jag ger upp, sömnen infann sig efter 1,5 timmar i sängen igår kväll och nu sitter jag här, varit vaken sedan strax innan fyra och försökt somna om.. Men nu har jag gett upp...
Det bara snurrar i huvudet på mig, jag är helt slut... Det är fan inte roligt att vara ny på jobbet jämt, visst är det kul när man hanterar saker och visst är det kul när man lär sig nåt nytt..
Men det är fan inte roligt att komma hem och gråta typ varje dag för att man upplever att arbetssituationen är ohållbar och att man är en fara för patienten och  inte gör ett bra jobb...
Jag tvivlar så starkt på att jag vill göra det här så mycket längre till...
Jag fattar ärligt talat inte hur folk står ut att jobba i landstinget ett helt arbetsliv, tro fan att man blir bitter..

Jag tror jag tänker leta andra jobb, för detta är inte kul!
Kanske borde jag ta tjuren vid hornen och bita ihop... 
Se om det blir bättre med tiden?! 
Men är det värt det?
Vem tackar mig för det?
Jag vill inte bli en sån som stannar bara för att det är tryggt rent ekonomiskt, jag vill inte vara en av dem som bara följer med strömmen och låter tiden bara gå...
För att en dag vakna upp och inse att man har 2 veckor kvar till pension..
Ne, jag är värd mer än så... Jag förtjänar ett jobb där jag trivs i en arbetssituation som känns trivsam och som passar mig... Detta gör det inte, jag är inte bredd att krypa på knäna för att det är för kort om personal och patienterna är jättetunga... Det är bra att vissa står ut med det, för landstinget lär ju knappast utöka personalen för att arbetsbelastningen är hög... Jag är nog tyvärr bara inte en av dem som gör det!!!

Efter denna helg, som har varit inget annat än totalt kaos på jobbet så ska jag nu upp och ronda... Det känns som om jag inte skulle ha särskilt mycket emot att bli påkörd på väg till jobbet just nu faktiskt... 
Jag behöver verkligen sova!!!

Det är iaf tur att jag har världens bästa karl som drar ut mig på promenader, köper kinamat, kramar mig nätterna igenom och torkar mina tårar och säger att jag inte alls är en dålig människa för att jag känner såhär...

Kommentarer
Postat av: maddlur

Tyvär så är det ju så det är inom vården oavsett om man är vårdbiträde eller sjuksköterska. Personalen räcker inte till och arbetet är tungt! Däremot så tror jag att man klarar av det om man är menad för sitt arbete. Känslan av att kunna ge till personer som behöver hjälp i form av sina kunskaper är mer värt än pengar och fritid... Det är en fin gåva att kunna ge någon.



Du klarar det om du vill. Man får bara inte försöka att ta åt sig när arbetet inte flyter på som det borde. Det är inte ditt fel och ingen annan sjuksköterskas heller. Att personalen inte räcker till kan du inte göra något åt. Det lärde jag mig när jag jobbade och personalstyrkan blev mindre och arbetsuppgifterna fler och fler och fler... Man måste släppa det som man faktiskt inte hinner med hur svårt det än är. Vi är bara människor och vi har bara en hjärna och två armar.



Jag känner mig dock väldigt nöjd med att ha tagit mig bort från det där för en normal människa pallar inte att jobba så där hur länge som helst...



Nio år fick räcka för mig...

2009-11-16 @ 16:01:46
URL: http://maddlur.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0