Frustration...
Jag har kommit på mig själv med att förvandla många känslor till frustration, vilket inte är så jävla bra!
Igår kväll låg jag och V länge och pratade, bland annat pratade vi om att alla känslor var så annorlunda när man var liten, man hade förväntningar på saker och ting, man längtade, man var nervös, man kände sig så stolt när man gjorde nåt bra, man var glad eller jätteledsen..
För mig har alla dessa känslor den senaste tiden förvandlats till samma sak, FRUSTRATION!!
Anledningen: Sannolikt stress och höga krav samt det faktum att när man gått igenom en tuff period så lär man sig att hålla känslor på avstånd, mycket för att orka igenom den. Sen känner jag ofta att jag inte hinner med att känna, livet rullar på och det finns inte så mycket tid över för reflektion och det påverkar nog en hel del.
Men jag tänker ta mig tid nu, våga känna och njuta av de känslor man som människa faktiskt äger rätten till.
När känslor övergår till frustration blir man ju till slut bitter och det vill jag verkligen inte bli...
Så nu är det jag som lär känna mig själv igen och framför allt, slutar ställa alla dessa höga krav på mig själv, det är ju ingen annan som förväntar sig att jag ska göra allt jag själv tror... Från och med nu ska jag göra saker som JAG Mår bra utav och som JAG Vill göra...
Måsten är en del av livet, men är det hela världen om man inte klarar av att leva upp till alla de krav som samhället ställer på en.. För vem märker egentligen om jag misslyckas på någon punkt??
Jag hoppas och tror faktiskt inte att mina vänner tycker mer eller mindre om mig för att jag bor i ett nyrenoverat hus eller en sunkig lägenhet. Jag tror inte att de bryr sig om jag har färgat håret på ett tag eller inte och jag tror att de skiter i om jag är doktor eller arbetslös...
Det ställs så otroligt mycket krav i dagens samhälle att man ska vara så framgångsrik och rätt...
Jag är inte en sån person och tänker faktiskt sluta kräva av mig själv att försöka vara en sån också...
Jag tänker bara vara jag och jag tänker leva som jag vill... Prioritera så att jag mår bra och sluta säga ja och gå med på allt.. Ibland måste man säga nej eller ifrån oxå! Ibland måste man förlåta sig själv för att man misslyckas och inte är perfekt...
Och det finns så många härliga känslor... Så varför gå runt och vara frustrerad???
Känn, tänk och agera istället!!
Igår kväll låg jag och V länge och pratade, bland annat pratade vi om att alla känslor var så annorlunda när man var liten, man hade förväntningar på saker och ting, man längtade, man var nervös, man kände sig så stolt när man gjorde nåt bra, man var glad eller jätteledsen..
För mig har alla dessa känslor den senaste tiden förvandlats till samma sak, FRUSTRATION!!
Anledningen: Sannolikt stress och höga krav samt det faktum att när man gått igenom en tuff period så lär man sig att hålla känslor på avstånd, mycket för att orka igenom den. Sen känner jag ofta att jag inte hinner med att känna, livet rullar på och det finns inte så mycket tid över för reflektion och det påverkar nog en hel del.
Men jag tänker ta mig tid nu, våga känna och njuta av de känslor man som människa faktiskt äger rätten till.
När känslor övergår till frustration blir man ju till slut bitter och det vill jag verkligen inte bli...
Så nu är det jag som lär känna mig själv igen och framför allt, slutar ställa alla dessa höga krav på mig själv, det är ju ingen annan som förväntar sig att jag ska göra allt jag själv tror... Från och med nu ska jag göra saker som JAG Mår bra utav och som JAG Vill göra...
Måsten är en del av livet, men är det hela världen om man inte klarar av att leva upp till alla de krav som samhället ställer på en.. För vem märker egentligen om jag misslyckas på någon punkt??
Jag hoppas och tror faktiskt inte att mina vänner tycker mer eller mindre om mig för att jag bor i ett nyrenoverat hus eller en sunkig lägenhet. Jag tror inte att de bryr sig om jag har färgat håret på ett tag eller inte och jag tror att de skiter i om jag är doktor eller arbetslös...
Det ställs så otroligt mycket krav i dagens samhälle att man ska vara så framgångsrik och rätt...
Jag är inte en sån person och tänker faktiskt sluta kräva av mig själv att försöka vara en sån också...
Jag tänker bara vara jag och jag tänker leva som jag vill... Prioritera så att jag mår bra och sluta säga ja och gå med på allt.. Ibland måste man säga nej eller ifrån oxå! Ibland måste man förlåta sig själv för att man misslyckas och inte är perfekt...
Och det finns så många härliga känslor... Så varför gå runt och vara frustrerad???
Känn, tänk och agera istället!!
Kommentarer
Trackback
