En gång var du min stad...
"Vid ett nedbränt stadshotell
hänger minnen envist kvar
En gång var du min stad
nu finns inget av mig kvar
Jag är helt säker!
-J. Berg. (passagerare)
Äntligen kom Kent för att spela på hemmaplan... Eller som jocke uttryckte det "tillbaka på brottsplatsen.."
Äntligen kom det efterlängtade regnet...
Det som vilat i luften, hela dagen...
Det började som vanligt, uppspelt, med pirr i magen, minnen... En känsla av att verkligen vara levande, många känslor i omlopp med kent i högtalarna, alla känsor i omlopp när de kliver upp på scenen och inleder med "utan dina andetag" - jordens vackraste kärlekslåt enligt mig....
Vi hade köpt fina ponchos och när tredje låten började så öste regnet ner, det var som att himlen öppnade sig...
Ödets ironi? Efter tre veckors värmebölja. Kent på hemmaplan, ett straff? en befrielse? bara en slump?
För mig var regnet lika välkommnat som Kent själva, efterlängtat, befriande...
Vi blir alla lika fula i regnet... Så Eskilstuna kan lägga ner sina masker för en stund och bara njuta av Sveriges bästa band.
Det är lixom bara att gilla läget, kent må vara kungar på scen, men de rår inte över regnet.. Det blev faktiskt en mäktig konsert i regnet, det är en härlig känsla att hoppa i vattenpölar, låta sminket rinna och bara njuta.
De flesta av gårkvällens låtar var från Röd och En plats i solen, från de senaste skivorna överhuvudtaget, inga gamla klassiker direkt, lite synd kanske efterssom de gamla rocklåtarna är sjukt grymma live... Men men, den elektroniska/ synthiga stilen kent lagt sig till med under senare år gjorde istället att konserten kändes som ett enormt dansgolv på en nattklubb. Tyvärr gjorde regnet att högtalarutrustningen inte riktigt höll kvaliteten under hela konserten utan det distade ljudet vart lite väl distat och det slog igenom lite väl ibland, men de hade som tur var en backup bakom skynken att ta till när det började låta skumt...
Det var en ny upplevelse att se Kent igår måste jag säga, det nya syntiga ljudet kändes annorlunda, inte på ett negativt sätt, det var rätt nice att faktiskt kunna dansa till Kent, vem hade trott det för 10 år sedan?
Men det gick jävligt bra att dansa till taxmannen och en upptempo version av dom andra...
Jocke må ha varit lite väl tyst, det är roligt att höra om minnen från staden måste jag säga, men men... Musiken talar för sig själv! Men han sa iaf att lite av tiden här i Eskilstuna inte bara var dåligt, men han längtade inte tillbaka.. - Jag förstår honom. Jag längtar inte heller tillbaka till livet som tonåring i Eskilstuna!
Mot slutet drog han även till med en klysha nämligen: "Kom ihåg att det här är första dagen på resten av ditt liv.."
- Kentigt? Vette fasiken! Men på nåt lägger man det på minnet när det kommer just från Jockes mun.
I klassisk anda spelades såklart 747 som avslutningsnummer, den ger gåshud varje gång och vad vore 747 utan det röda och oranga ljuset på scen, igår avslutades det hela med en mäktig eldshow, enorma tomtebloss som skymde scenen :P
Sista extranumret blev som givet sedan "du och jag döden- turnén" Mannen i den vita hatten. Jocke förvandlades till gamla Jocke; slå micken i huvudet, ångestfyllda rörelser, de rörelser som varit med genom åren... I år hade han dock övat in lite nya moves, intressant och roligt att se dem utvecklas faktiskt... Jag hoppas och önskar att jag om ytterligare 10 år får stå på dessa fantastiska konserter med Madde och förundras över hur sjukt jävla bra detta band är!
Det var inte den bästa konserten jag sett med Kent, men visst fan var det bra, helt sjuk jävla bra till o med... Och regnet gjorde sitt till för att skapa magi...
Det måste vara lite av ödest ironi att vi cyklade till konserten utan regnskydd, kollar på i princip hela förbandet utan regnskydd och när kent kommer på sen öppnar sig himlen och avtar inte förräns näst sista låten spelas.... Vi cyklade hem utan regnskydd och inte en droppe sedan dess... Mäktigt Kent! :P
Kent betyder så sjukt mycket för mig, de har alltid varit störst... Har svårt att beskriva i ord vad de väcker för känslor hos mig men de har alltid funnits där när jag behövt musiken att fly till...
För mig har Kent alltid varit ett andrum, sedan 1996 har jag älskat detta band, varje gång jag hör dem blir jag 13-17 år igen. jag ser mig själv som det där "emo-barnet" med manchesterrock, stålhetta kängor, svart stripigt hår, ångestfyllt inre...
När de kommer upp på scen händer nåt inuti mig, jag blir stor inuti... Plötsligt finns det plats för alla mina känslor, de som jag blivit så bra på att förminska och spärra in för att hålla den där vuxna masken på plats... Och trots att det gått ytterligare 13 år sen dess, blir jag samma lilla Malin som då... Jag har vuxit upp med Kent, Kent har fått mig att växa.. Och jag tror många känner igen sig i denna känsla.
Tack Kent för att ni är så jävla bra! Tack för att ni kommer hit och befriar oss en stund! :)
Söta vi var i våra kycklinggula ponchos va? Om ni inte ser det så härmar Madde en kyckling! :P
Finalen!.... Miljoner av röda pappersduvor...
Nöjda, glada och blöta av regnet! :)
Hemma igen, som en blöt katt... Tömd på känslor, fylld av känslor!
Det finns inga ord:
" I vårt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak"
Ismael:
" Och jag växte upp snabbt
från min barndom var det allt
Jag föddes redan slagen
hänger minnen envist kvar
En gång var du min stad
nu finns inget av mig kvar
Jag är helt säker!
-J. Berg. (passagerare)
Äntligen kom Kent för att spela på hemmaplan... Eller som jocke uttryckte det "tillbaka på brottsplatsen.."
Äntligen kom det efterlängtade regnet...
Det som vilat i luften, hela dagen...
Det började som vanligt, uppspelt, med pirr i magen, minnen... En känsla av att verkligen vara levande, många känslor i omlopp med kent i högtalarna, alla känsor i omlopp när de kliver upp på scenen och inleder med "utan dina andetag" - jordens vackraste kärlekslåt enligt mig....
Vi hade köpt fina ponchos och när tredje låten började så öste regnet ner, det var som att himlen öppnade sig...
Ödets ironi? Efter tre veckors värmebölja. Kent på hemmaplan, ett straff? en befrielse? bara en slump?
För mig var regnet lika välkommnat som Kent själva, efterlängtat, befriande...
Vi blir alla lika fula i regnet... Så Eskilstuna kan lägga ner sina masker för en stund och bara njuta av Sveriges bästa band.
Det är lixom bara att gilla läget, kent må vara kungar på scen, men de rår inte över regnet.. Det blev faktiskt en mäktig konsert i regnet, det är en härlig känsla att hoppa i vattenpölar, låta sminket rinna och bara njuta.
De flesta av gårkvällens låtar var från Röd och En plats i solen, från de senaste skivorna överhuvudtaget, inga gamla klassiker direkt, lite synd kanske efterssom de gamla rocklåtarna är sjukt grymma live... Men men, den elektroniska/ synthiga stilen kent lagt sig till med under senare år gjorde istället att konserten kändes som ett enormt dansgolv på en nattklubb. Tyvärr gjorde regnet att högtalarutrustningen inte riktigt höll kvaliteten under hela konserten utan det distade ljudet vart lite väl distat och det slog igenom lite väl ibland, men de hade som tur var en backup bakom skynken att ta till när det började låta skumt...
Det var en ny upplevelse att se Kent igår måste jag säga, det nya syntiga ljudet kändes annorlunda, inte på ett negativt sätt, det var rätt nice att faktiskt kunna dansa till Kent, vem hade trott det för 10 år sedan?
Men det gick jävligt bra att dansa till taxmannen och en upptempo version av dom andra...
Jocke må ha varit lite väl tyst, det är roligt att höra om minnen från staden måste jag säga, men men... Musiken talar för sig själv! Men han sa iaf att lite av tiden här i Eskilstuna inte bara var dåligt, men han längtade inte tillbaka.. - Jag förstår honom. Jag längtar inte heller tillbaka till livet som tonåring i Eskilstuna!
Mot slutet drog han även till med en klysha nämligen: "Kom ihåg att det här är första dagen på resten av ditt liv.."
- Kentigt? Vette fasiken! Men på nåt lägger man det på minnet när det kommer just från Jockes mun.
I klassisk anda spelades såklart 747 som avslutningsnummer, den ger gåshud varje gång och vad vore 747 utan det röda och oranga ljuset på scen, igår avslutades det hela med en mäktig eldshow, enorma tomtebloss som skymde scenen :P
Sista extranumret blev som givet sedan "du och jag döden- turnén" Mannen i den vita hatten. Jocke förvandlades till gamla Jocke; slå micken i huvudet, ångestfyllda rörelser, de rörelser som varit med genom åren... I år hade han dock övat in lite nya moves, intressant och roligt att se dem utvecklas faktiskt... Jag hoppas och önskar att jag om ytterligare 10 år får stå på dessa fantastiska konserter med Madde och förundras över hur sjukt jävla bra detta band är!
Det var inte den bästa konserten jag sett med Kent, men visst fan var det bra, helt sjuk jävla bra till o med... Och regnet gjorde sitt till för att skapa magi...
Det måste vara lite av ödest ironi att vi cyklade till konserten utan regnskydd, kollar på i princip hela förbandet utan regnskydd och när kent kommer på sen öppnar sig himlen och avtar inte förräns näst sista låten spelas.... Vi cyklade hem utan regnskydd och inte en droppe sedan dess... Mäktigt Kent! :P
Kent betyder så sjukt mycket för mig, de har alltid varit störst... Har svårt att beskriva i ord vad de väcker för känslor hos mig men de har alltid funnits där när jag behövt musiken att fly till...
För mig har Kent alltid varit ett andrum, sedan 1996 har jag älskat detta band, varje gång jag hör dem blir jag 13-17 år igen. jag ser mig själv som det där "emo-barnet" med manchesterrock, stålhetta kängor, svart stripigt hår, ångestfyllt inre...
När de kommer upp på scen händer nåt inuti mig, jag blir stor inuti... Plötsligt finns det plats för alla mina känslor, de som jag blivit så bra på att förminska och spärra in för att hålla den där vuxna masken på plats... Och trots att det gått ytterligare 13 år sen dess, blir jag samma lilla Malin som då... Jag har vuxit upp med Kent, Kent har fått mig att växa.. Och jag tror många känner igen sig i denna känsla.
Tack Kent för att ni är så jävla bra! Tack för att ni kommer hit och befriar oss en stund! :)
Söta vi var i våra kycklinggula ponchos va? Om ni inte ser det så härmar Madde en kyckling! :P
Finalen!.... Miljoner av röda pappersduvor...
Nöjda, glada och blöta av regnet! :)
Hemma igen, som en blöt katt... Tömd på känslor, fylld av känslor!
Det finns inga ord:
" I vårt land så får man inte vara förmer
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak"
Ismael:
" Och jag växte upp snabbt
från min barndom var det allt
Jag föddes redan slagen
Det fanns ingenstans att springa
man vågade inte gå
Man tog betäckning, höll sig gömd
Det finns ingenting här som kan få dig att förstå
Låt det förflutna vara glömt"
Kommentarer
Trackback
