Like a fish in the sky....

Det här med framtiden, det är nåt jag tänker mycket på..
Är 25 år nu, har hunnit med en hel del redan, men mycket mer är väl planen.. Frågan är vad som är nästa steg?!
Har lite småprojekt på gång, lite kurser till våren , lite funderingar på vidareutbildningar till hösten, lite utmaningar i privatlivet som det kommer närmare info om när det blir lite mer aktuellt i tiden...
Livet står egentligen inte stilla, även om jag är bra på att inbilla mig det..

En del av mina framtidsfunderingar handlar om; Vart ska vi bo?
Jag vill inte bo i Eskilstuna, det är en tråkig stad! Det är en bister stad om jag får säga mitt.. Och för det andra vill jag gärna bo nära havet.. Som det är nu finns det två delar av landet som är aktuellt ; Öland eller malmö?

En annan del av funderingarna går kring vad jag vill jobba med... Egentligen!
Jag är ju på rätt spår, sjuksyrra är ett kul och givande arbete på många sätt... Men frågan är om jag vill jobba inom landstinget resten av livet? Tror inte det... Starta eget vore roligt! Plugga vidare och kanske forska är en annan väg att välja... Barn och ungdom? Anestesi? Företag eller hälsa?
Det finns många vägar att gå...

Jag borde inte ha någon brådska, men agerar man aldrig så inser man snart att chanserna gått förlorade och livet har passerat utan att man tagit vara på det...
Och det är jag rädd för!!

Rent privat vill jag också mycket... Vill ha ett hus, ett hus med en trädgård där jag kan odla mina egna grönsaker och plocka mina egna äpplen, päron och vinbär... Ett hus där jag kan trivas, mysa framför en öppen spis och laga mat och baka i ett trivsamt kök...    Ett hem för en familj vill jag ha, en familj där kärlek och respekt ska vara det viktigaste...

Usch, känns som om jag gått in i en ny fas i livet... Någon form av "familjelivs-fas".... Lite framtidsångest? Lite framtidsdrömmar?

dagens lunch... Det har hänt nåt, jag vill inte ha mat... Det smakar liksom inte... :(

År 2008 utförde vårdförbundet en omfattande strejk ( enligt mig fortfarande för klen, men ändå!).
De förhandlade sig till 2% löneökning för sjuksköterskor samt att alla sjuksköterskor som arbetat i ett år ska tjäna minst 21 000 kr. Jag vet inte vad andra tycker, men för 6 veckor strejk och kritik uppifrån p.g.a. att vi sätter samhällets säkerhet på spel tycker jag att detta är rätt kasst... Men så blev det!
 Ett hån enligt många av mina kollegor. Själv hade jag aldrig varit med i vårdförbundet om det inte hade varit för det juridiska.  I den arbetsmiljön man befinner sig i är det lätt att göra fel, man måste ha koll på 200 saker samtidigt och många gånger ska dessa även göras samtidigt! Det är lätt att det blir fel, och varje år anmäls mängder av sjuksköterskor för att de råkat gjort fel i arbetet! I de situationerna är det bra att ha facket bakom sig, som utreder utifrån situation och inte utifrån person. Detta är enda anledningen till att jag är med i facket.

Hursom, i fredags kom SKL( Sveriges kommuner och landsting) Med förslaget att INTE skulle ge oss denna 2% löneökning som lovat nästa år..  Detta väckte mycket ilska bland sjuksköterskor, självklart! Media har uppmärksammat detta endel oxå.
 Han som kom med förslaget sade " att sjuksköterskor borde ta sitt Samhällsansvar och avstå denna löneökning..." 

Vilket Jävla skämt!!! 
För det första; Ett avtal är ett avtal!
För det andra; Tar vi inte vårt samhällsansvar som det är redan??

Jag tycker verkligen att vi gör det, vi arbetar i en arbetsmiljö som många hade skrikigt högt om de tvingats befinna sig i, att jobba på en avdelning är verkligen inget glamoröst arbete...
Som sjuksköterska står man mitt i smeten, man har telefonen som ringer konstant, ute på avdelningen ringer patienterna, anhöriga frågar, doktorn frågar, undersköterskorna frågar, patienterna frågar, sjukgymnasterna frågar och jag måste ha koll på allt... Mitt i allt detta ska jag hinna med allt pappersarbete samt medicindelning och medicinsk omvårdnad av patienten, provtagning, planering inför utskrivning och vidare vård o.s.v...
 
Man trängs på trånga expeditioner fulla med folk, Där ska man koncentrera sig och skriva dokument eller prata i telefon... Ibland är det körigt, så körigt att det är omöjligt att veta i vilken ända man ska starta... Hur gör man till exempel när man har flera patienter som är jättesjuka och kräver väldigt mycket? Hur prioriterar man?  Hur gör man när man har patienter som inte är särsklit sjuka egentligen men som styr och ställer och kräver en hel massa ändå? Just bara för att de kan tala för sig... Får man säga ifrån?

Vi har minst 3 års universitetsutbildning med oss.. Någon sa att utbildning skulle löna sig? Det gäller de flesta yrken, men inte vårdyrken! Detta är statsistiskt bevisat! Det lönar sig inte att bli sjuksköterska!
Nu när svininfluensan är på tapeten får vi inte ansöka om semester och den semester som var beviljad redan innan kan dras in när som helst! Och vad får vi för det?  Att bara ställa det kravet tycker jag är hemskt i ett land som sverige.. Där arbetstidslagar och rättigheter o.s.v är väl utarbetade och gäller för de flesta.
Vi jobbar alla de dagar när majoriteten av sveriges befolkning är lediga... Och det är ju inte som att man blir rik på att göra det!
Vi slutar kl 22 på kvällen för att gå på igen kl 06.45... Efter hur många timmars sömn? Och i enighet med vilken arbetstidslag?

Vi tar hand om dem som samhället glömt, vi tar hand om dem som inte har någon familj eller vars familjer inte klarar av att ta hand om för att de har fullt upp med sitt eget...  Vi tröstar din mormor när du inte gör det! Vi byter blöjorna på er pappa när han blir gammal...  Vem tackar oss för det? 
Visst finns det annat som drar i detta jobb än ett behov av att någon ska säga tack, jag älskar till exempel de stunder i mitt jobb när jag har tid att prata med patienterna ( det är inte så ofta tyvärr) och när jag känner att jag  verkligen hjälpt denna person jag har framför mig! Det ger mig tillfredställelse, mötena!

Men i ärlighetens namn.... Hade jag vetat vad jag gett mig in på när jag började plugga till syrra, då hade jag inte gjort det! Då hade jag valt ett annat yrke! 
Jag hade valt ett jobb där jag hade haft tid att tänka ibland, reflektera över hur eller varför jag gör saker och ting. Jag hade valt ett jobb där jag känt att jag fick lön för mödan...

Så, om detta idiotiska förslag att dra tillbaka dessa 2% löneökning skulle gå igenom...
Då lämnar jag landstinget och vårdförbundet... och jag går aldrig tillbaka! Och jag hoppas att fler går med mig...

Jag menar, VARFÖR AGERAR INGEN???
Det är inte rimligt att ha studieskulder på 150 000 kr + ränta och tjäna 19 000 i månaden... Det är inte rimligt, det är ett skämt! Det är inte rimligt att slita ihjäl sig för inga pengar... Det är inte rättvist att ge och ge och ge till patienter och ingen ger något konktret tillbaka...

Att vara landstingsanställd är att tas förgivet, De vet att vi inte lämnar människor i nöd och därför kan de göra såhär... Men är det shysst? Ne, jag tycker inte det!!!

Vi förtjänar de där 2% som avtalet ger oss.. Vi förtjänar egentligen mer... Men ändå, de där 2% vi är värda dem! Oavsett samhällsansvar! Är det några som tar sitt ansvar så är det väl vi?!

Varför ifrågasätter ingen istället läkarnas löner eller antalet Överläkare? För att inte tala om sjukhusdirektörer, administrativ personal på sjukhuset eller landstingspolitikernas?

I lördags på dagen var jag helt under isen... Vet inte vad det var, men missnöjd med i princip allt kände jag mig.. PMS maybe? 
Hursom helst så ryckte jag upp mig tillslut och vi var iväg på middag hos en kompis och med några bekanta på lördagskvällen... Det bjöds på lammstek och potatisgratäng o så lite rödvin till det... Perfekt lördagkvälll var det!

Igår vaknade vi hur tidigt som helst, vi gick upp medan det fortfarande var mörkt och åt mysfrukost med tända ljus.. Sen spelade Ville tv-spel och jag däckade en stund i soffan...
Senare på dagen var vi iväg och storhandlade och sen gick vi på en husvisning, ett jättemysigt och hemtrevligt hus... Jag skulle trivas bra i det tror ja.. Men utgångspriset var 2,1 milj och det var över 40 st som skrivit upp sig som intresserade inför budgivning.. Vi insåg att vi inte riktigt har möjligheten att buda på ett sånt hus just nu.
Så vi åkte hem och städade i vår lilla tvåa istället...  Och jag bakade gott bröd och lagade fisk till middag...
Sen blev det träning...

Idag jobbar jag kväll.. Så nu är frågan vad man ska hitta på fram tills dess... Träning vid lunch iaf!
Är lite sugen på att skämma bort mig själv lite... Kanske skulle boka en tid för lite massage eller nåt?

Vi får se vad jag hittar på, men jag tror att jag undviker shopping iaf... Shoppade alldeles för mycket förra månaden så denna månad får bli lite snål, måste ju ha pengar över till jul oxå...

Lite huslig var jag igår kväll... Tror nästan att jag skulle kunna bli en bra husmor... :)

Usch, jag mår inte bra... Jag känner mig nere... Kanske är det hösten, kanske är det det faktum att jag känner mig ensam här i stan.. Jag längtar "hem", Hem till Örebro... Jag saknar livet där, det är som att sen jag lämnade Örebro så har min telefon tystnat... Sen jag lämnade Örebro har aktiviteter och tid med vänner minskat drastiskt.. Jag saknar det! jag saknar mina fina vänner i Örebro, jag saknar att ha alla 5 min iväg.. Jag saknar att i vardagen träffa sina vänner, mötas upp innan skolan, ta en promenad runt universitetsområdet, dyka på en buss och dra ner på stan för en shoppingrunda på Gina ( det var väl va man hade råd med som student typ.. :P), ta en kaffe o snacka skit mellan föreläsningarna o.s.v.... 
Här är allt annorlunda, alla lever andra liv, ibland känns det som om de vänner jag hade innan jag flyttade från stan för över 4 år sedan glömt att jag lever..  Visst, några har jag kvar men de har fullt upp med sitt.. Barn, hus och andra har lämnat stan de med...

Idag är jag bara trött, trött på allt.. Känner mig ledsen, längtar bort, längtar efter annat... Inser att det roligaste i livet just nu är att jobba och träna.. 
Måste ta tag i detta, vet att det är helt upp till mig... Men om jag inte orkar då? Om jag inte vill ens??
Jag kanske bara vill fly igen? just så som jag gjort förut när saker och ting blir jobbigt... Fly till andra sidan jorden, fly till ett främmande land, fly till en ny stad, fly in i en dimma av sprit och fest, fly till en tillvaro av ytlighet och träning?! Jag vet inte.. Jag vet inte vad jag vill... Men detta vill jag inte!!!