Like a fish in the sky....

Igår var Carro här, det var bra det... Vi fick tid för snack och reflektion över livet. Det är alltid skönt när man pratar med vänner som ligger på samma nivå som en själv.
Jag kan ibland tycka att det är jobbigt att många vänner börjar bilda familjer, mycket för att jag själv verkligen drömmer om att också få göra det på riktigt snart... Jag drömmer ofta om barn, jag blir uppriktigt avundsjuk när jag ser blivande mammor med magar i vädret och nybilvna mammor med schyssta barnvagnar som får gå och shoppa barnkläder... Jag vill oxå ha det!
Carro är på ungefär samma nivå... Och då är det bra att snacka lite vett med oss själva men samtidigt få "kräkas" ur sig all frustration över att man inte är där i livet riktigt än... Och även om vi är redo och där så krävs det ju att våra karlar ska vara på samma nivå oxå.. Och de är inte där än...

Så vi har nu tagit saken i egna händer, i väntan på barn och hus så ska vi leva livet... Så 2010 blir året när vi ska ta hand om oss själva, vi ska vara i toppform, mentalt och fysiskt... Sommaren tänker vi spendera i Norge för att tjäna pengar och på så vis komma ikapp våra karlar som redan tjänat pengar ett tag... Sen drar vi på en långresa, Dominikanska republiken, Jamaica, backpacking i Asien... vad som... Det är lika så bra att göra sånt som genast blir svårare att göra när man får barn innan dess...
2011, då blir det att överväga det där med familj igen... Men nu får det vila... Det är ingen brådska, när man väl är mamma så är man ju det för livet, så varför stressa egentligen?!
Bättre att jobba så man får ihop pengar så att man kan ge sina barn en bra uppväxt, bättre att göra allt det man skulle vilja göra och som man kanske annars kommer ångra att man inte gjorde innan man fick barn...
De säger att allt har sin tid, jag är expert på att inte njuta av nuet utan att alltid sträva framåt... Både på jobb/utbildningsfronten och på den privata fronten... Jag vill inte leva livet stillastående, måste få utvecklas, gå vidare, ta stegen och leva fullt ut...
Men att leva fullt ut handlar ju inte bara om att prestera... Så nu lägger jag ner det!
Insåg imorse när jag pussade älsklingen hejdå innan han gick till jobbet att jag är väldigt lycklig som livet är just nu egentligen... Och jag behöver inte så himla mycket mer för tillfället än vad jag har just nu... egentligen...
Det är som Carro sa; " Vi har ett liv, vi har inte tid med barn..."
Hehe... Om inte annat så får vi väl se till att ha ett liv i väntan på barn och njuta av här och nu...

Nu ska jag ta en promenad i solskenet innan jag ska ner på stan och handla några kilo godis att bjuda mina arbetskamrater på idag när jag går sista dagen...

jag har ett nytt begär...

Att vårda sig själv är något man verkligen bör lägga tid på... Man borde helt klart vara bättre på att ta hand om både sitt inre och sitt yttre... Jag är rätt kass på båda delarna...
Jag har haft perioder i livet när jag mått riktigt kasst, både psykiskt och fysiskt... jag har inte tagit hand om min kropp, jag har straffat mig själv för att jag inte duger i mina egna ögon..  Det har påverkat mig på flera sätt, det har påverkat min självbild framförallt och visst, jag vet att jag inte är världens snyggaste person, men det finns helt klart människor som ser värre ut.... Jag behöver inte skämmas, de största felen rår jag ändå inte på och kan aldrig påverka... Och om jag lär mig acceptera dessa fel, då hoppas jag att andra oxå gör det... Och om de inte klarar av det så var de helt enkelt inte större människor än så och helt klart inte värda att lägga energi på!

I början på sommaren blev jag sjukskriven (som ni säkert redan vet om ni läser bloggen regelbundet)...
I och med sjukskrivningen blev jag lat, jag tappade lusten att ta hand om mig själv, det är inge roligt när man ändå känner sig ful...  5 kg gick jag upp på det, som om det inte var nog med det jag redan lagt på mig det senaste året typ?! Inge smink, inge shopping, aldrig uppklädd, inga klackar denna sommar... Jag kände mig inte snygg nog att kunna klä upp mig helt enkelt... Det kändes bara fel och löjligt!
Nu har jag känt mig "fin/ hel" några veckor i väntan på ny operation på torsdag... Så jag har passat på att ladda upp lite, vet att jag har ca. 2 månader framför mig av "fulhet"... jag har laddat med att klippa mig idag, njutit av värmen och ljuset i solariet, beställt tre par nya glasögon att gömma mig bakom, jag har shoppat lite, varit ute i skogen, njutit av att jobba ( eller ja, av att inte vara sjukskriven iaf)... Jag har köpt nytt träningskort idag och ska iväg och träna för första gången på länge ikväll..
Jag har laddat upp mig för denna period av sjukskrivning, jag har förbrett mig, både mentalt och fysiskt..
Jag har en plan denna gång.. Jag har satt upp lite mål och jag TÄNKER INTE LÅTA MIG BESEGRAS AV SJUKDOMSMONSTRET!!!!!! Det är slut på det! jag tänker INTE sitta hemma och skämmas för att mitt öga inte ser ut som alla andras, det är inte mitt fel, jag ska inte behöva gömma mig för det!

Jag ska vända sorgen och skammen till styrka och stolthet.. För att jag pallar detta, för att jag står ut och klarar mig igenom detta gång på gång... För det är inte så många som ställs inför sådna här besvikelser och avbrott i livet gång på gång, det är inte många som periodvis måste se sig själv i spegeln för att se någonting skadat och trasigt.. Men för mig är det vardag, det är en del av mitt liv att tvingas gå igenom detta och det är verklighet att operationerna inte gör mig snyggare... Lidandet ger lixom ingen belöning någongång...
Men nu är det slut på det, det ska inte få ta över mitt liv, det ska inte få ta över min vardag, det ska inte få hindra mig eller få mig att skämmas över mig själv... Ne, denna gång tänker jag göra vad jag vill, även fast jag inte ser ut som alla andra... Så det så.. Och jag tänker göra det med stolthet och styrka!!
Och jag ska definitift inte sluta ta hand om mig själv för att dessa två månader kommer att bli tuffa... Ne, träning ska in på schemat, håret ska fixas, klackarna ska på och kläder ska det shoppas och jag ska visst gå ut bland folk utan att känna mig som ett missfoster...
För jag är inget freak, jag är bara lite annorlunda, men det är inte mitt fel, jag hade otur och mitt öga är inte som alla andras... jag rår inte på det.. jag kan bara göra det bästa av situationen och fortsätta mitt liv!!

Att vårda sig själv är att leva... Att vårda sig själv är att acceptera sig själv och ta hand om det som är bra istället för att fokusera på det som är fel... Så nu ska jag vårda mig själv... Hela vägen!!!

Helgen var kort, har jobbat hela helgen och då mest kväll... Så det vart inte mycket utav den...
Men i lördags innan jobbet tog iaf jag och Ville mustangen ut ur stan och parkerade djupt inne i en skog, med ett mål; Att hitta en kantarell! Vi är inga svampplockare egentligen, men vi fick ett ryck och tänkte att det nog är bra för själen att komma ut i naturen... Så sagt och gjort...
Det tog en halvtimma av "sitta på en stubbe", äta lite blåbär och bara traska runt innan det gav något resultat, som oerfarna svampplockare visste vi ju inte direkt vart vi skulle leta heller... Men vi hittade...
skogens guld, 0,7 kg...

 

  

 

När vi väl hade hittat svamp blev vi maniska... Ville hitta mer och mer och nu är det så att vi faktiskt nog får lov att kalla oss medelålders, för att plocka svamp var riktigt roligt när det gav resultat!!! :)

Igår hade vi mina föräldrar och mormor som äntligen kommit hem från Norrland över på söndagmiddag, det blev stek (vi lyckades med den fast det var första gången!) Och KANTARELLsås, till efterätt blev det fruktsallad och vaniljkessella.. det var mycket trevligt och uppskattat...

Ne, nu har jag segat runt här alldeles för länge... Ska ta mig ner på stan och införskaffa en ny frisyr tänkte ja.. Återkommer om det närmare!

jag bakade kärleksscones till oss imorse... Gott, lyxigt o fint... :) nu ska vi ut i skogen en stund innan det är dax för mig att dra till jobbet!

mumsigt o nyttigt... :)

Har haft dessa kort i mobilen tills nu, men de är från i sommras när vi var på Öland...
Vi låg och myste på en nästan öde strand... Plötsligt omringades vi av kor, massor av kossor, närgångna var de med... Inte helt lätt att ligga kvar o slappna av då inte..



  

O så lite annat smått o gott....
  







Mjo... en riktigt bra kamera är nåt jag drömmer om... trött på kass kvalitet på bilder som hade kunnat bli bra!

Sitter här o tråkar, bestämde mig för att träningen får vänta ytterligare några dagar, lungorna är inte direkt tillbaka till vad de var innan förkylningen så jag avvaktar lite.. Ska opereras i nästa vecka så det är ju viktigt att bli frisk nu ist! Tänkte boosta lite med lite nyttig mat till lunch iaf, det får bli potatis och avokadosallad med knaperstekt bacon till... Sen blir det promenad fram och tillbaka till jobbet oxå.

Alltid nåt...

Jaha, inte behöver ja vara uppe såhär tidigt idag egentligen, börjar ju inte jobba förräns vid två... MEN tvättkorgen var full så det var bara att kliva upp och kasta in en maskin...
Funderar på om inte min förkylnig känns så pass bra att jag kan ta en sväng förbi gymmet, köra ett lättare pass bara tänkte jag... Bara för att känna att man gjort nåt... Måste ju komma igång igen..

Lite nytta får man allt ta o göra innan jobbet, även om det vore fantastiskt skönt att krypa ner i sängen igen... egentligen!

Jag anstränger mig och gör mig lite vardagssnygg... Det händer inte ofta, men ibland händer det iaf!
Här testade jag min nya locktång...  O så lite rouge och läppglans på det...
Ta da... Borde göra det varje dag... Men orka vara så jävla ytlig?!

Nu har vi tagit en promenad i höstregnet.. Det var uppfriskande!
Så nu myser vi med vanilj och blåbärsmuffins och te.... o kikar lyxfällan!

Om ni undrar varför min blogg för tillfället ser ut som "hej kom och hjälp mig" så är det just därför...
Gör ett försök att förnya bloggens design och mjo, lite hjälp skulle jag allt behöva... Eller framförallt tid! Så döm mig inte för hårt, jag har bättre smak än detta... Det är på gång, det är bara inte klart! och jag fattar ju ingenting så ni får helt enkelt stå ut med att se processen!

:P

Sitter här i soffan o har just avnjutit en lyxig frukost i form av fruktsmoothie, äggmacka och te... Mycket gott en ledig dag! Funderar på om jag inte ska ta en liten promenad ut i solen innan det är dax att bege sig ner till optikern ( för andra gången denna måndad). Denna gång för linskontoll... *suck*...
Tänkte att jag kanske skulle handla en liten present till min fina oxå, han har nåt stort på gång på jobbet idag som han varit orolig för så jag tänkte att han kanske kunde behöva lite uppmuntran! :) Sen måste jag tvätta oxå.. Hade jag varit frisk från förkylningen hade jag allt gått o tränat med men det får nog bli i nästa vecka! Kanske ska kolla om Angelica vill komma över på lite kaffe i eftermiddag oxå... Vi får se... En ledig dag behöver inte planeras i detalj...

Detta blogginlägg skulle dock inte bjuda på massa ointressant information om vad jag ska göra idag utan det jag ville skriva var att jag längtar efter en katt... Jag saknar min älskade, charmiga, fina, söta Ceasar... Sitter och funderar på om det ens är någon idé att försöka övertala ville om att det vore mysigt me en katt... Tror dock tyvärr inte det... Men det hade varit mysigt att ha en luden varm liten kisse att kela med ibland...

Usch, min kropp  mår inte bra av hormoner, den mår knappt bra av mina egna och när jag tillsätter dem utifrån så får den spel...
Humöret svänger som en gunga, jag blir sjukt irriterad över småsaker som egentligen inte har någon betydelse, jag som nästan aldrig blir arg blir plötsligt skitarg för allt som går fel.. Jag har ingenting som skulle kunna liknas vid ett tålamod... Detta är ju inte bara ett problem för mig utan det går tyvärr ut över andra med... Och jag kan inte styra det, istället skäms jag och får dåligt samvete och känner mig askass för mitt humör...

På detta har jag händer och fötter som är vätskefyllda och svullna...
Jag har fått finnar... Jag som typ aldrig har finnar ser numera ut som en prickig korv...
Jag lider av kroniskt illamående...
Jag har jättejobbiga blodtrycksfall.... Faller typ omkull bara av att resa mig upp.

Är det verkligen värt det? Är det så jävla farligt att bli på smällen egentligen?
Att vara en hormonko är iaf inte min grej...
:P

Jag är helt sjukt chokladsugen, inget ovanligt iof, men denna gång ska jag inte stilla mitt behov utan istället försöka övervinna det! Det är nämligen så att vi ska försöka leva lite nyttigt och då ingår självklart inte choklad i vardagsmenyn, utan ska ses som lyx till helgen eller när suget är omöjligt att bli av med och då i form av 70% choklad!

Vi startade detta med att försöka leva nyttigt när ville kom hem från Öland, men det har inte gått nå vidare för att vara ärlig, det har varit lite mycket med flytt, jobb, förkylningar o.s.v. för att det ska ha blivit helt bra med det... Men igår när vi stod i duschen sa Ville till på skarpen; "FRÅN OCH MED NU ÄR DET SLUT PÅ GODIS!!!"...
Jag blev nästan gråtfärdig, vet ju att det är för min skull men ändå...
(o)mogna Malin klev tjurigt ur duschen och konstaterade snabbt;
"Om jag måste sluta med godis så måste du sluta snusa... Annars är det orättvist! Åtminstonde så är det slut på öl för din del om jag måste ge upp godis, för det är inge svårt för dig att ge upp godis, men det är det för mig!"
Vem kom hem med öl igår eftermiddag????
Jo, min kära sambo.... så så var det med den översenkommelsen..
Jag köpte hem en chokladkaka och la i skafferiet, men bara för att visa att jag inte tänker vara lika kass så vägrar jag äta upp den!

Mitt i detta försök att bli smala har jag börjat äta minipiller, ingen hit för den som vill bli smal, samlar på mig en hel del vätska och mina händer och fötter känns som korvar... På det så har mina tuttar exploderat och blivit enligt mig helt enorma, Karln verkar gilla dem, men jag tycker mest de är i vägen... Jag ogillar stora tuttar på mig själv, tycker det är läskigt och obehagligt...  Dessa små hormondoser framkallar även en hel del irritation och min stubin är betydligt kortare än normalt... Jag känner mig numer som en TYPISK GNÄLLTJEJ, sån som jag inte alls är när jag är som jag brukar...
Men men, vi ska ju inte ha några ungar, så det är jag som får ta smällen och bli fet för vår skull... Men han får allt stå ut med att jag blir en jävla gnälltjej isf...
Och klarar han inte det utan vill ha tillbaka sin trevliga flickvän utan korvfingrar så får han väl leva med risken att bli pappa... och det vill jag ju inte utsätta honom för mot hans vilja...
Så jag får fortsätta bli fet och tjurig för vår skull... Iaf ett tag till... förhoppningsvis är det väl en övergående biverkningsperiod när kroppen vant sig vid hormonerna...

men det blir kaffe på menyn för att driva ut vätskan och det blir träning för att få upp humöret... För annars blir det långdragna månader....
Nu ska jag ta mina korvfingrar och min onda hals ut på en promenad i solskenet iaf!

Jag har ett rätt tråkigt namn, Malin... Det är ju inte lika vanligt som Anna eller Maria eller så, men ändå inte helt ovanligt, inget som sticker ut direkt. När jag var yngre ville jag heta nåt annat, en period kallades jag för Vera, tyckte det var coolt, kanske passade det på mig just den perioden i livet. Ibland kallas jag för Maja, det tycker jag om, det är ett smeknamn jag gillar och trivs med. Mormor tyckte att jag skulle heta Ingrid Marie, som äpplena hon plockade den dagen jag föddes... Kanske, varför inte.. Hade varit roligt att ha ett annorlunda namn... 
Om jag fick bestämma själv.... Hedvig Chalotta kanske? efter som morfars mor, eller Selma som mormors mor... eller Agnes, som farmors mor...
Inte malin, som farmors minigris iaf... :P

Idag tog jag mig äntligen i kragen för att nå målet - ett sundare liv, en sundare kropp...
Startade dagen som vanligt, me min favvogröt...
Sen blev det en promenad ner till badhuset där jag simmade i 40 minuter, det gick bra, höll ett bra tempo, kände inte hur trött jag blev i kroppen förräns jag kom upp...
Sen tog jag en promenad hem och fixade lunch; fullkornspasta, wokgrönsaker och biff av nån form av nötrulle?!
Ikväll blir det broccoli o svamppaj där degen är gjord på dinkelmjöl ist för vanligt...
O så blir det självfallet en frukt på eftermiddagen... Nu ska förbränningen hållas igång...

Har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska ta en promenad till jobbet eller cykla, men det lutar åt cykeln så jag hinner sova lite mellan arbetspassen...
Imorgon ska jag släpa mig ner på gympozz och köra nåt pass efter jobbet, typ Box kanske?!

Nu kör ja på... Orkar inte se ut som en stoppad korv längre, vill ha mina "fördelaktiga" kurvor tillbaka ist...