Like a fish in the sky....

Jag har hittat ett helt underbart hus på hemnet, ni vet ett sånt där mindre rött hus med vita knutar med en kanonmysig tomt... Ett litet förråd på gården och nära till bad, stall och annat vettigt, mysigt, bra...
Det är inget jättestort hus och absolut inte flådigt, men det är lagom för mig och framförallt så har det allt sånt jag tycker om, solig altan, träfasad, pärlspont i större delen av huset, rustika furugolv, fina spröjsade fönster.. Och det kostar bara 1,5 miljoner...
Tyvärr tycker ville att vi ska vänta till våren innan vi köper nåt hus, han tycker att det vore bra om vi hade en stabil ekonomi som mest rullar på när vi köper hus..  Han är ju så vettig... (läs: tråkig! ;P)
jag vill verkligen ha detta hus, så nu undersöker jag möjligheter... Så får väl ja köpa det o han bo kvar här i sin lilla lägenhet då.. :P

Nu är hösten nästan här, det börjar mörkna om kvällarna och luften känns frisk och lite kyligare än tidigare....
Jag brukar hata hösten, i maj brukar min höstångest starta... I år känns det annorlunda, jag ser fram emot hösten, ser fram emot en nystart, ser fram emot nytt jobb, ser fram emot mysiga hemmakvällar i soffan med Ville, med nyttiga alternativ att smaska på och bra långfilmer att avnjuta. Jag ser fram emot att regelbundet komma iväg på träning, på ett sätt jag inte kunnat i sommar... Pratade lite med ville imorse om hur jag ska lägga upp det här med träning framöver och jag tror att det bästa är att ha ett mål, så det blir till att ta tag i den där tjejklassikern som jag snackat om i så många år nu... Och jag tänker inte låta något komma i min väg, nu ska jag göra det!!!
Så... det blir till att investera i lite smått, så som rullskidor och nya däck till min mountain bike... Sen blir träningen under året bestående av löpträning, skidåkning, spinning, simmning och lite gympa för att det är roligt att omväxla med...

Jag ser fram emot min 25 års dag, då mamma lovat mig extentions och hårfärgning i födelsedagspresent om jag vill ha... Jag ser fram emot pappas 50 års kalas när släkten får ses.. Jag ser fram emot att ha pengar på kontot och en lite mer säkrad inkomst under några månader, jag ser fram emot planeringen inför en skidresa framåt våren, solresa framåt sommaren o.s.v....  Och jag skiter i ögat, det ska vara ett kapitel i periferin, inte mitt i blickfånget där det fått hålla till hela långa sommaren...
För en gångs skull ska det bli skönt att denna sommar tar slut faktiskt... verkligen!

De ringde från ortopeden idag, där jag sökt ett vik...
Jag fick det!
Så skönt och kul samt spännande... Så det blir ingen rast för mig i höst.. Sätter igång på måndagen direkt efter att mitt vik går ut på BB... Känns bra att livet går vidare får jag säga...
Känns på sätt och vis skönt att lämna BB, har trivts jättebra den tid jag varit där men med tanke på allt krångel och all sjukskrivning som varit i sommar så känner jag mig så dålig där, känner mig skyldig på nåt sätt, som att det vore mitt fel att allt blir så krångligt. Vet att det självklart inte är så... men lite skuld känner man såklart!
Var hos doktorn idag, var ju planerat för operation... Den blev dock inställd (ännu mer krångel!) så två nya operationer planeras under hösten...  Inte som jag tänkt mig - Igen...  men jag börjar inse att hur mycket jag än önskar att jag kunde påverka allt detta så går det inte, det är bara att följa med och göra det bästa av situationen...

Det här med att vara sjukskriven har faktiskt inte bara varit helt utan nytta, till exempel så fick jag ju typ "semester" några dagar och har inget behov av att vara ledig mellan jobb i höst, så får jag ett jobb så är det bara att köra på me nya krafter.
Det har oxå varit bra på så vis att jag plötsligt var tvungen att börja fundera lite grann över det här med pengars värde, Jag är annars expert på att dra kortet som om det var utan gränser, vilket är jävligt puckat, men ack så lätt!
Jag älskar mitt kort, både mitt vanliga kontokort och mitt kreditkort, men nu har jag insett att pengarna är begränsade ändå... Det insåg jag när jag plötsligt stod som ett frågetecken inför vad jag skulle få eller om jag ens skulle få några pengar under sjukskrivningen. Nu när jag inte har dragit kortet så ofta som jag brukar så inser jag att det faktiskt finns pengar kvar om man inte gör det... Jättelogiskt, men det tog mig ett tag att inse!
Så nu ska jag fortsätta med denna sparsamhet, tänkte att jag skulle spara rätt hårt fram tills det är dax att köpa ny vinterjacka för då har jag förhoppningsvis kommit i form lite halvt efter sjukskrivningen igen och kan köpa den i "normal" storlek...

Så sjukskrivningen har inte bara varit helt negativ och värdelös ( även om den mest är det!)... Lite har jag ju lärt mig i sommar iaf! :)

Vi har alla ett förflutet...
Vi, du och jag... Vi har ett förflutet...
Inte tillsammans
Med andra, i en annan tid
Avslutade kapitel,avslutade relationer
Det finns minnen, känslor, fysiska saker kvar
Det kan ingen ta ifrån den tid som varit...
Det hör till att spara på minnen
Men att kastas in i ett förflutet som inte hör till mig
Det får jorden att skälva...
Det får mig att skaka, må illa och känna mig svimfärdig...
Som om jag förflyttas ur min egen kropp
jag vill så gärna tro att jag är den enda för dig
Den enda som någonsin spelat någon roll
Men att tro det vore enfaldigt, naivt och att leva i en lögn..
Istället får jag förstå...
Att du var värd kärlek redan innan mig...

Borde göra en hel massa saker, typ träna, städa, laga matlåda, bära upp lite skit på vinden, gå till gamla lägenheten och städa ur det sista, ta en promenad, läsa på lite inför jobb idag....
Vad gör jag?
INGENTING!
Häckar här i soffan, lyssnar på mtv, läser bloggar...
Ne, skärpning på mig nu!
Pigga upp mig me en dusch, röja lite i lägenheten, laga matlåda och ta mig iväg på anställningsintervju innan det är dax för jobb hela kvällen!!!!

Nu har jag jobbat på BB typ hela sommaren, även om ja mest jobbat halvtid... Men ändå!
I början av sommaren sa alla saker i still med;  "när sommaren är slut kommer du vara gravid" eller, "du kommer bli så bebissjuk o gå hem och börja pressa din karl på en liten... "
Ärligt talat har jag inte känt så på hela sommaren faktiskt, visst ser det mysigt ut och visst är bebisarna söta men jag har inte längtat efter en egen... snarare tvärt om!
Så för någon vecka sedan tog jag tag i projektet att börja knapra minipiller...
och vad sker?
Jo, dagen efter att jag tagit första pillret står jag vid barnronden och känner ett extremt sug efter en egen bebis...
Ville bara ta det lilla varma mjuka knytet som låg på skötbordet och springa hem... O låssas att den var min!
Självklart har jag spärrar som stoppar mig från att gör så...
Men sen dess har inte denna känsla lagt sig...
Jag vill ha en egen bebis!
Men visst, lite realistisk får man ju vara med... Vill ha barn, men vill ge mina barn en stabil grund så det blir inga ungar förräns jag jobbat åtminstonde något år... Så det så!
Och det blir inga barn förräns jag och Ville fått njuta lite mer av att bara vara vi heller...
Finns mycket vi vill hinna med innan det finns plats för ytterligare en liten person...
men ändå...
Jag börjar bli bebissjuk!
Är det en biverkan av att äta minipiller?

Idag har jag varit ledig... "ledig".....
Att vara ledig idag innebar att Ville väckte mig kl 06.45 för att han inte ville gå upp utan ligga kvar i sängen och mysa istället så hans klocka ringde otaliga gånger, när han tillslut gått upp gick han ut i vardagsrummet och satte på tv´n på högsta volym... Försökte somna om... Men strax efter åtta gav jag upp och gick upp och skrev klart mitt CV istället...
Sen blev det en promenad till mor och far där jag skulle ta en sväng me hunden och hämta min cykel...
Sen ner på stan o luncha med Hannah, mycket trevligt och det kändes faktiskt som en ledig dag...
Strosade en kortis på stan och gick in i affären Tippy, har aldrig varit därinne förut, är inte direkt nån affär för mig men jag hittade faktiskt en söt liten blommig skjorta...
Sen åkte jag hem till min gamla lägenhet och städade.. Det är nästan klart nu, ska torka ur kyl och frys samt torka golven imorgon eller på lördag nu bara... På söndag flyttar den nya in!
Hem laga mat... tvättid = skolkade från tvättstugan...

Och nu sitter jag här i min soffa o väntar på karln, borde ta tag i dammsugning eller åtminstonde sortera upp alla "viktiga" papper... Nåt mer innan denna lediga dag går mot sitt slut!

Imorgon kl 13 har jag anställningsintervju, det hade kört ihop sig lite så så fick det bli... Så nu ska jag fila på mitt CV så det är snyggt och bra när jag kommer imorgon eller om det blir dax för ännu någon annan intervju...

Detta är min favoritfrukost till vardag, det är nyttigt, gott och man blir mätt och belåten..

1 dl havregryn
ca 2 msk hela bovetekorn
1 msk russin
Lite salt 
½ tsk kanel
ca 2 dl vatten...

Koka ihop till en gröt och servera med kall mjölk!
o kaffe såklart.. :P

Vår lägenhet ser ut som om en bomb slagit ner i den......
Och jag orkar bara inte ta tag i det, har bänkat mig här i soffan och VILL INTE börja röja....
Men det måste ju göras nångång...
Men det ska släpas högtalare till vinden, klädsäckar till uff, gamla tv bänken ska ut i grovsoporna, kartongerna ska till mor och fars vind o.s.v... På det så är det en hel mängd småsaker som söker en bra plats att vara på... För att inte tala om mina skor.. Skorna är nog vårat största bekymmer, vi behöver ett rum till som garderob jue...

Ne, nu får ja allt resa på min överviktiga bak och ta tag i nåt....

Heja heja heja... :P

Äntligen, äntligen, äntligen lite positiva nyheter.... 
Var hos doktorn idag, operationen blir som tänkt på tisdag och det ser rätt ljust ut för att det ska läka efteråt och vara lungt iaf nåt halvår- nåt år sen...  Fram till operationen får jag jobba heltid... O ja, jag förstår att det låter helt galet i mångas öron att det skulle vara en positiv nyhet, men det känns kanon, men ändå riktigt nervöst, var länge sen jag hade avdelningsarbete nu så jag hoppas att det ska gå bra och att jag kommer ihåg nåt! Men tror jag jobbar med en erfaren sköterska i helgen vilket känns tryggt, då har man nån att fråga om det blir panik! Men jag ska fixa det, gäller att gå in med den inställningen antar ja, tro på sig själv!!!

Imorgon måste jag oxå tro på mig själv, ska på "anställningsintervju" gällande ett vikariat på ortopedavdelnigen här i stan.. Får se hur det går.. Nu söker de ju även sköterskor till akutmottagningen, och det vore ju lite av nästa drömjobb så ska söka det med!!

Nu ska jag röja i vår stökiga lägenhet, där saker söker sin plats och lamporna ligger på golvet och skräpet samlas i hörnen... Inte så fixat än, men det blir ju inte bättre om man inte sätter igång och tar tag i det!

I am in need.... Jag behöver en make over...
Känner mig extremt dassig, fet och tråkig... Antar att man gör det efter x antal veckor/månader med sminkförbud och sjukskrivning...  När jag är friskförklarad och fått ett jobb, då ska jag fira med att uppdatera badrumsskåpet med diverse lyxiga produkter och smink... Och jag ska unna mig både färgning och klippning hos frisören.... Och kanske, om jag gått ner lite i vikt till och med nåt fint klädesplagg...
För det har jag nog allt förtjänat efter denna skit!

Försöker få ihop ett bra Cv... Det behöver man tydligen ha för att få jobb säger de..
Så nu har jag samlat ihop alla papper i en pärm så att jag kan ta med mig pärmen på eventuella intervjuer och visa upp...
Men så till det svåraste, tänkte nämligen försöka få ihop en grund till ett personligt brev som man sen såklart får ändra lite i beroende på vilket jobb man söker.
Gu va bekvämt det var på den tiden man pluggade, kunde ju nästan ångra att man tillslut tog exemen,  nu längtar jag ju nästan efter att påbörja vidareutbildning..

Har mycket jag behöver fixa med denna vecka, måste tömma ur min lägenhet, försöka få ordninng på den "nya" eller ja, Villes lägenhet som nu är full av även mina saker som letar en bra plats... Jag behöver komma igång på allvar med jobbsökande, behöver kräva svar från mina läkaren över hur den närmsta framtiden kommer att se ut....  Skulle behöva ta tag i att fixa glasögon, boka synundersökning o.s.v. samt boka tid till en naprapat för min rygg har låst sig på nåt sätt så att varje andetag gör att det hugger till av bara helvete i ryggen...
På sätt o vis är det ju nästan tur att jag bara jobbar halvtid för tillfället...

Jaha, så var det klart! Nu har vi tagit det stora steget och officiellt flyttat ihop.
Lite snabbare än planerat men jag fick tag på en hyresgäst som ville hyra min lägenhet, så varför vänta när det känns bra?
Så nu ligger jag här i sängen bredvid min sambo, med min dator och vi är båda alldeles för trötta för att ens prata med varandra ikväll...
Vi har flyttstökat precis hela dagen!!! Men det blir nog bra när allt är på plats och vi tagit en sväng förbi Ikea för lite update och kompletteringar... Vårt största problem är förvaring, mina kläder, mina skor... Har rensat hårt, men finner det ändå svårt att förvara mina 40-50 par skor och mängder av klänningar på ett bra sätt här...
Men det löser sig... Om inte så köper vi ett hus snart... :P

Idag är bättre dag än gårdagen... Känner mig helt okej med det faktum att operationen gick åt H-vete... Det är som det är lixom, orkar inte gräva ner mig för det! 
Idag ringde de från Ortopedavdelningen här på MSE oxå, så jag ska dit på arbetsintervju, så får vi se vad som sker...  Ringde en PA-konsult på huset för några dagar sen och hon skulle se sig lite om och informera om mig om nån behövde vikarier. Och idag ringde de alltså... Så det kändes kul! Alltid trevligt att få lite bekräftelse på att det finns jobb, sen kanske de inte vill ha mig, särskilt inte me tanke på ögat som krånglar nu...  men ändå, det löser sig!

Idag har jag även gjort lite nytta, ringt lite samtal och sånt annat viktigt som man skjuter upp..
Sen var jag hemma hos Angelica och fikade samt lekte med Kasper... =D

Ikväll blir det kräftor och västerbottenpaj med karln... MYYYYS!!!!

Jag läker inge bra...=(
 Ska till doktorn idag, hoppas hon bokar in en ny "akut" operation i nästa vecka... Är trött på att bli besviken på detta hela tiden... Jag är 25 år och det enda som händer i mitt liv just nu är att vänta på livet... Jag borde vara mitt uppe i det, borde ha schemat fyllt med jobb, fest, after work, resor o.s.v... Men det enda jag gör är att sitta hemma och vänta, vänta på att detta jävla öga ska läka så jag kan röra mig bland folk igen...
Jag har väntat hela livet på att den dagen ska bestå.. Så jag slipper bli avbruten i livet... Börjar inse att den dagen aldrig kommer att komma, det är såhär mitt liv ser ut, alltid har sett ut och antagligen kommer se ut till och från..

Funderar på om jag inte ska leta mig ner till en frisör idag som kan klippa till en fet jävla lugg att gömma ögat bakom, så jag åtminstonde kan gå på promenad och slappna av, eller känna mig lite ok inför pojkvännen och andra vänner och kanske till och med våga gå och jobba igen...  För jag pallar inte detta.... Det måste bli bra snart, nu, helst igår!
är trött på att ha livet on hold...  jag är en levande människa ju... Ingen sån som gillar att sitta hemma och glo!

Fick nyss ett mail av en vän... Tyckte det var så klockrent så jag väljer att dela med mig av det här..
Det är för alla oss som växte upp och minns nittiotalet... 

Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt - främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV
Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar
Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som började "vara med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande
Vi som har gjort massvis med busringningar
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka)
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som vågade säga nej till drogor och våld
Vi som använde sockiplast
Vi som fortfarande säger Domus eller Konsum i stället för Coop
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet (Alvaro Fraygola)
Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som käkade Raider och inte Twix!
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Vi som gjorde fingerlekar med garn såsom vaggan, Eiffeltornet och tekoppen
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som vet hur man gör popcorn på spisen
Vi som fick lära oss att Pluto var en planet

Mycket mycket mer finns att tillägga... Men ändå, Ibland undrar ju om man börjar bli gammal faktiskt!




Ne, nu ska jag ut på dagens andra promenad, har redan vandrat ihop 9300 steg, men några till behövs så jag tar en promenad till apoteket och tillbaka!

Det är segt att bara gå hemma.. Här sitter ja i soffan o surfar runt, slötittar på nyhetsmorgon i pyamas....
Det är inte sunt!
Surfar runt och fantiserar om hur livet skulle kunna vara, ni vet, hemnet, flashiga modebloggar, bloggar av framgångsrika personer o.s.v... Inte undra på att man får komplex för sitt eget liv! :P
Ibland tycker jag att jag lever ett väldans ointressant liv, visst hade det varit roligt om man hade arbetat som katastrofsjuksköterska i nåt U-land, eller om man varit sådär snygg och onödigt intresserad av ytlighet att man bloggat om diverse produkter om skönhet o.s.v... Eller om jag åtminstonde varit ägare av ett riktigt häftigt renoveringsobjekt där jag kunde inreda och fixa och visa upp ett resultat.. Eller varför inte ha en unge eller två så jag kunde skriva nåt om barnuppfostran och ekologiska blöjor...

Men ne.... Mitt liv är inte roligare än att jag för tillfället är inne på min 5:e vecka som sjukskriven....
Men mitt liv är bra, visst är det frustrerande och jobbigt stundtalsjust nu, det har inte gått många dagar sen jag kom hem från Öland utan ångest och tårar.. Detta suger tyvärr ur de sista av mina krafter och tiden kryper fram, det blir ju inte bättre av att de flesta av mina vänner befinner sig på annan ort eller arbetar och har fullt upp med annat...

Men som sagt, trots detta, trots drömmarna om nåt annat så är mitt liv bra... Jag har det bra, jag har min fina som kommer hem till mig på kvällen och snart är vi sambos på riktigt, vi planerar hur vårt gemensama hem ska se ut, jag söker efter nya jobb och det verkar inte helt kört, jag har ett drömjobb just nu, även om jag tyvärr inte kan vistas där just nu...  Och vi har planer för framtiden, flytt till annan ort, hus. barn, vidarutbildning o.s.v...
Livet är stilla nu, men planerna spirar om en framtid som kommer... och det får mig att orka bita ihop och ändå vara nöjd... Varför skulle jag vilja  ha det på något annat sätt?
Ne...

Sakta men säkert inser jag hur dålig jag är på att slutföra saker...
De senaste 3 månaderna har jag börjat deffa, slutat deffa, börjat banta, slutat banta, börjat detoxa, slutat detoxa, börjat "mitt nya liv", slutat mitt nya liv... Och denna veckan är jag igång igen med mitt "nya liv"...
Det är ju bara att inse, det är inget "nytt liv".. Det är Mitt liv och det behöver en förändring..
Så jag tar tillbaka det där med nytt liv, jag har förändrat lite i mitt liv bara helt enkelt... Inget stort, bara lite mat!  :P